Jag tror inte på spöken, men jag vet att de finns.

Gastar, vålnader, fantomer, andar. Spöken har funnits lika länge som mänskligheten själv och finns i allra högsta grad fortfarande. Inte på det mytologiska viset, såklart, men i form av hjärnspöken och de mest vidskepliga, frånsett möjligtvis sjömännen, är de som ser på eller utövar fotboll. Man ska hoppa tre steg med ena foten när man beträder planen, man ska knyta ena skon före den andra, sätta vänster benskydd innan det högra och så vidare. Vi som tittar på sporten är livrädda för att säga fel saker då det kan kasta en oåterkallelig förbannelse över situationen och universum straffar en i form av en så kallad ”jinx”. Vi skriker, ber, gråter, sjunger mot tv-skärmar en halv värld från den faktiska skådeplatsen i hopp om att höras. Jag själv sitter just nu i en tröja som aldrig tvättats eftersom Tottenham aldrig har förlorat när jag haft den på mig och jag är livrädd att jag ska rubba balansen i kosmos genom att på något sätt störa den fragila jämvikten.

Även kollektiv kan drabbas av hjärnspöken. Oftast krävs inte ens speciellt mycket för att att framkalla dem. Myter som inte har någon grund och överbevisas gång efter annan lever fortsatt vidare. Hur många var exempelvis inte genuint oroliga för att jorden skulle gå under 2012 eftersom att någon hade tolkat en antik kalender så? Hur många var inte övertygade om att den 31:a december 1999 var den sista dagen för vår teknologiska civilisation och att det nya millenniet skulle försätta oss tillbaka i medeltiden?

Den här vidskepelsen finns självklart även hos fotbollslag och Tottenham. Vi har sedan länge Arsenalspöket och sedan hösten även Wembleyspöket. Spelare och ledare bedyrar att något sådant inte finns men det är alldeles tydligt att det gör just det. Det kan vara att spela en match i en viss stad, ett visst land eller en viss arena. Statistiken blir till en vålnad som förmänskligas. Just så var det också med dagens motståndare. Med en vinst på sju möten och 1-1 tre raka matcher betraktas West Bromwich Albion som ett spöke.

Tony Pulis är en mycket kompetent tränare som ofta underskattas. Han beskrivs gärna som en förespråkare för tråkig fotboll men det stämmer inte. Han gör helt enkelt det bästa han kan med materialet han har till förfogande. Hans rykte som cynisk kommer från då han ledde Stoke och vartannat mål kom från långa inkast och vartannat från en tjångboll, men det var resurseffektivt. Sant är även att han lägger mycket fokus på defensiven, men vilken modern tränare gör inte det? I W.B.A har det stundtals även sett ganska frejdigt ut framåt med Phillips, Rondon och Chadli i spetsen.

Mot Spurs inledde man avvaktande och utgick från egen planhalva. Yttrarna Chadli och Phillips tvingades hjälpa till bakåt för att stoppa hemmalagets kantspel vilket gjorde att anfallsspelet i stort blev obefintligt. Ingen press, inga kontringar, ingen kreativitet. Redan i fjärde minuten blir det farligt när Rose utan bekymmer lägger ett perfekt avvägt inlägg till Kane som lägger den precis utanför. Man håller dock ihop till den 12:e minuten när Wanyama rycker från mittfältet, petar bollen till Eriksen som lägger passningen perfekt till Kane som i sin tur nästan, men bara nästan, lägger den stolpe ut. 1-0 och fullkomligt omöjligt för Foster.

Bortalagets avvaktande spel håller i sig målet till trots och man skapar egentligen ingenting. I matchminut 26 river sig Rose fram diagonalt över planen, återfår bollen av Walker, serverar Eriksen som klipper till och vi har 2-0 via McCauley. Trots Pulis uppenbara vrede vid sidlinjen är man håglösa och oroliga halvleken igenom. Spurs å sin sida spelar en bländande fotboll och står för en fantastiskt genomförd match när domaren blåser för paus.

I det tekniska området jämte Pulis står hemmalagets tränare. Mauricio Pochettino. En nutida besvärjare. En modern exorcist. Tottenhams egna andeutdrivare. Pochettino tror inte på spöken och har gjort det tydligt från start att hans viktigaste uppgift är att jaga bort dessa skuggor. Det ligger även på hans ansvar att göra just så.

När andra halvlek blåser igång har bortalaget ändrat taktik. Man pressar oerhört högt och aggressivt vilket ställer hemmalaget och matchbilden står och väger. Det tar en stund innan Spurs samlar sig och tar över igen. Vertonghen åker på en läskig skada och avgår i minut 64 då Davies kliver på. Vi hoppas att det inte är allt för allvarligt.

I minut 77 sjabblar McCauley bort bollen till Walker som lägger in den mot Kane. Harry, som ju blev fader i veckan, tackade genom att slå till med ett riktigt klassmål. 3-0. Bara ett par minuter senare serverar Dele läckert återigen Kane som pillar in fyran och sitt tredje mål för dagen. Stort!

Matchen slutar 4-0 och det kan Pulis tacka den formidable Foster för. Han gör ett par riktigt fina räddningar och det kunde lika gärna ha slutat med en fullkomlig överkörning, men det stannar idag med i en utklassning.

Spelarbetyg:

Lloris – 8 – Har ingenting att jobba med alls egentligen men gör ingenting på ett bra sätt.

Dier – 7 – Ser vansinnigt rutinerad ut sin ringa ålder till trots. Lite för okänslig passningsfot idag.

Alderweireld – 8 – De långa, precisa passningarna som sett lite darriga ut sedan skadan satt fint idag.

Vertonghen – 8 – Det är inte graciöst, men när han älgar fram blir det ofta farligt. Stabil bakåt.

Walker – 9 – Ännu en assist och egentligen oklanderlig.

Wanyama – 9 – Viktig såväl defensivt som offensivt idag.

Dembele – 9 – Han ser alltid onaturligt trött ut, men är fruktansvärt nyttig. Bäst i ligan med boll?

Rose – 9 – Ytterligare en fin insats. Förtjänar alla lovord.

Eriksen – 9 – Lika stabil som vanligt. Mästerlig målpassning.

Dele – 9 – I det närmaste bortplockad i första halvlek. Mer utrymme och tillika en läcker assist i andra.

Kane – 10 – Företagsam, rörlig, smart, hat-trick. En insats av världsklass.

Avbytare:

Davies – 7 – Agerade mittback och gör inte bort sig.

Winks och Son spelade inte tillräckligt för betyg.

Det är en riktigt fin insats vi får se idag. Det W.B.A.-spöke vi dragits med verkar ha skrämts bort av vår schaman Mauricio och min otvättade tröja. Nu väntar vi på nästa vålnad.

Skrivet av Niclas Mahlm