Både min ålder och min stora kärlek till Tottenham är relativt ung. Efter ett tiotal år av glädje och sorg på och utanför planen.

Man har aldrig blivit riktigt klok på många saker som skett i denna underbara klubb.

Men vi gör såhär, vi tar det från början. Min början.
Tidigt 2000-tal och motgångarna avlöste varandra. Vi var den mittenklubb vi kanske förtjänade. Många gånger har jag och antar att många andra med mig ifrågasatt både supporterskap, fotboll och val av klubb. Vi har harvat med både mediokra spelare och usla värvningar. Många gånger så har det känts som att det inte ska komma någon ändring och att jag helt enkelt får leva med klubben jag lärt mig att älska. Jag har alltid älskat det, just för den där ovissheten om vad som komma skall. Jag har aldrig känt mig trygg med en 2-0 ledning hemma mot Burnley, West Brom eller Hull och det är för mig det som varit charmen med det hela. Topparna har varit så höga och dalarna så ofattbart låga. Men jag tror att många kan första vad jag menar och kan hålla med mig om detta. För jag menar, vem vill ha en rysk oljemiljarder som köper klubben och gör den till något som den inte är? Det vill inte jag iallafall. Jag vill sitta och hoppas på en storvärvning under sommaren där vi tillslut landar en 25 årig, överviktig och lite klumpig Paulinho. Det är det jag har lärt mig. Det är det jag kan. Det är där jag känner mig trygg.

Några framspelade Europaplatser och Europa League kunde vi spela till oss för att återigen bli besviken igen. Många derbyförluster men ack så fina vinster efter ex antal år av misslyckande. Det har legat i vårt DNA vi ska ha dessa toppar och vi skall ha dessa dalar.

Men nu då? Jag säger som den gamle goda Ingvar Oldsberg en gång sa, vart är vi på väg?
Jag vet inte och jag känner mig inte direkt bekväm i det som håller på att hända. Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till det och jag vet inte hur jag ska bete mig. Men jag menar, vem vet det? Upp med en hand den som förstår vad som händer?

Jag har så länge gått och väntat på att ett av ”storlagen” skall tappa form och inte veta vad dom gör. Jag har så länge velat att de skall trampa snett. 2015/16 hände det, Leicester stod högst upp på pallen och hela fotbollsvärlden var charmade. Alla utom oss. Det var på vår bekostnad. Vilket annat år som helst hade vi kunnat vinna förra säsongen och jag kunde inte unna Leicester det för fem öre.
2015/16 och 2016/17 så har det hänt så otroligt mycket med denna förening. Vi är något, vi är en snackis, lag hatar oss, supportrar till andra lag vill inte veta av oss. Vi är för första gången sen jag föddes ett riktigt hot. Är det på riktigt? Det får tiden visa.

Men just nu efter allt som skett tidigare så tycker jag att vi lever i nuet och fortsätter jobba som vi gör nu. För som jag skrev tidigare så känner jag inte igen mig i detta. Men jag älskar detta ännu mer. Dagens Tottenham är något vi ska vara så stolta över. Så många älskvärda spelare, så många engelsmän och så många som är våra egna.

Hur ska vi ta oss vidare från detta?
Det är en stor och mycket svår fråga att besvara. Först och främst så ska vi behålla mannen bakom det lag som blivit så fint. Mauricio Pochettino. Det han gör med våra unga egna spelare är så svårt att åstadkomma i dagens fotboll. Det Poch gör med vår förening är något vi ska vara stolta över. Vi ska inte värva en 35-årig Zlatan. Jag vill inte det.

Vi måste fortsätta att ta fram från egna led, fortsätta att värva smart. Lättare sagt än gjort, såklart. Kan vi se till så att våra unga spelare stannar och älskar att vara i klubben så kommer våra ännu yngre spelare att vilja detsamma. Det är jag helt övertygad om. Jag är säker på att Harrisson, Winks och vår egen Messi, Edwards vill göra samma resa som Kane o co.

Det började med att en träningsanläggning i världsklass byggdes. Nu har vi snart ett nytt hem och det är såklart viktigt om vi skall stanna där vi är idag. I toppen. För det är just där vi är. I toppen. Jag har så svårt att ens säga eller skriva det. Men det är dagens sanning. Jag älskar det, och jag älskar denna klubb. Så missförstå mig inte nu men den ända fråga som jag kan ställa mig är: Vad har hänt med mitt Tottenham?
Jimmy Jonevret