Katastrof. Svaghet. Ilska. Hopp. Glädje. Hopplöshet. Den här matchen lockade fram nästan hela registret av känslor men när man kokar ihop det lämnas man med en enda; lättnad.

Redan tidigare under dagen hade cupen levt upp till sitt rykte och bjudit på en skräll av dignitet då Championshipbaserade Wolverhampton slog ut självaste Liverpool på Anfield. Wolves hade omgången dessförinnan slagit ut även Stoke, i Stoke-on Trent, med 2-0, Lincoln från femtedivisionen hade tagit en stor skalp genom att slå ut Ipswich från andradivisionen och League Two-laget Plymouth hade pressat Liverpool till omspel som man till slut förlorade med uddamålet. Det är väl det som är det stora med FA cupen, att vad som helst kan hända, att mindre klubbar får chansen att visa vad de går för på en världsscen. Att Wycombe kan komma till White Hart Lane och dominera mot Tottenham. För det var faktiskt det som skedde stora delar av matchen.

”Tron kan försätta berg” brukar det ju heta och spelarna i Wycombe hade tagit fasta på ordspråket, för det var ett intensivt och självförtroendefyllt lag som hade rest till London. De var många nivåer över hemmalaget när det gäller inställning. Tottenhams spelare uppträdde som om segern redan var bärgad och såg mest ut att tänka på vad de skulle hitta på efter matchen.

I första halvlek var det som värst för hemmalaget. Poch hade som väntat mönstrat en matchovan startelva och inför drabbningen talat om att spelarna som startar behöver bevisa för alla att de har vad som krävs för att spela i klubben. Något vissa av spelarna verkade ha undgått att höra, för det är inte många som får godkänt när visslan ljuder för halvtid.

I 23:e minuten har Wycombe en hörna som Onomah får huvudet på, men bollen når bara bortalagets Hayes som får på ett vackert skott i bortre gaveln. 0-1. Vorm i målet agerar svagt under sekvensen, men hela försvaret är virrigt. Wimmer släpper markeringen av Hayes, Winks och Sissoko är alldeles för slöa in i press på målskytten.

13 minuter senare är det dags igen. Wood kommer loss på sin högerkant efter att Wimmer återigen slarvat. Carter-Vickers försöker hinna i kapp men fäller orutinerat Wood i ett relativt ofarligt läge. Klantigt och straff. Hayes kliver fram och sätter 0-2.

För Tottenhams del är spelet en katastrof. Försvaret är svagt och anfallsspelet idéfattigt, stelt och ofarligt. Tremeterspassningar och fruktlösa klackningar varvas med misslyckade tunnlingsförsök och trubbiga dribblingar. Tottenham har tveklöst bollen mest (80%) men ser ut som en parodi på det Tottenham som vi sett på senare tid. Elva försök till avslut men de flesta skyhögt över eller långt utanför. När halvtidsvilan väl kommer kokar ilskan inom mig. Skulle resultatet stå sig skulle det innebära för mig tidigare oupptäckta nivåer på pinsamhetsskalan.

Under vilan tittar jag på övriga resultat för att se om något annat resultat kan lätta på modet, men nej. Allt går enligt plan förutom på White Hart Lane.

När andra halvlek drar igång gör den det med Janssen istället för N’Koudou. Jag tycker att det är ett märkligt byte eftersom det finns spelare som i mitt tycke varit mindre lyckade, exempelvis Son eller Sissoko, men jag anar att Poch valde rutin främst. Det tar en kvart innan reduceringen kommer och lättar mitt svårmod något. Son får tag i bollen i samband med en hörna och drar till med vänstern ur ett näst intill omöjligt läge och bollen letar sig på något märkligt vis in i maskorna bakom Blackman. 1-2.

Direkt därpå byts både Dembélé och Dele in istället för Wimmer och Onomah. Man går ner på en trebackslinje med Trippier, Carter-Vickers och Davies. Ett par minuter senare dras Vincent Janssen ner i Wycombes straffområde och domaren pekar mot straffpunkten. Janssen rycker snabbt åt sig bollen och trycker in bollen för 2-2.

I matchminut 71 får Trippier ta emot en kraftig smäll mot höften. Han får behandling och försöker jogga igång, men inser att det inte fungerar. Pochettino vinkar åt honom att avbryta och Kieran lämnar planen. Med alla byten gjorda får vi avsluta matchen med tio spelare.

Wycombe ser nöjda ut med resultatet och verkar satsa på omspel på hemmaplan, men med sju minuter kvar av ordinarie speltid får man en bjudning när Sissoko signifikativt slarvar med bollen. Inlägget kommer från vänster och Davies blir bolltittare när inbytte Thompson nickar in 2-3. Det är bara att skratta åt eländet.

Fem minuter senare kommer Dele loss efter att Dembélé snappat upp en misslyckad utspark från Blackman. Han lägger kyligt in bollen för 3-3 och med 89 spelade minuter verkar han ha räddat hedern något.

Domaren annonserar sex tilläggsminuter och Tottenham trycker på för ett avgörande. 96 minuter och tre sekunder hinner gå innan Janssen och Son hittar en fin kombination och Son kommer i närmast identiskt läge som vid sitt tidigare mål. Denna gång pillar han mest till bollen med högern och en Wycombeback petar upp bollen, som annars hade gått utanför, i nättaket. 4-3 och ridå ner för ett tappert bortalag.

Slutsignalen kommer efter avspark och jag försöker sortera mina känslor. Glad naturligtvis, men samtidigt skamsen. Wycombe var värda ett bättre öde, de hade gjort en fantastisk match. Ilsken för de svaga insatser jag sett på planen. Nöjd eftersom att dagens största skräll skulle bli när pyttelilla Lincoln, från division fem, skulle slå ut Brighton, som förmodligen spelar i Premier League nästa säsong, med klara 3-1 och inte Wycombe på White Hart Lane.

Spelarbetyg:

Vorm – 5 – Inte lyckad. Speciellt inte på Wycombes första mål.

Trippier – 5 – Slog ovanligt svaga inlägg och var inte bättre på hörnorna.

Carter-Vickers – 4 – Känns hårt att behöva sätta det betyget, han vågade betydligt mer idag, men straffen drar ner betydligt.

Wimmer – 3 – Nej det här duger inte alls.

Davies – 5 – Under par för walesaren.

Dier – 6 – Kapten för dagen. Gör likt övriga laget många missar idag.

Winks – 7 – Visar att han är redo att konkurrera om startplatser.

Sissoko – 3 – För mig är det ofattbart att han får spela hela matchen. Inte många rätt och slarvar enormt med boll.

Onomah – 4 – Ganska pigg inledningsvis men faller sedan ur helt och är i stort sett osynlig.

N’Koudou – 5 – Gör inte bort sig men hade det tufft mot Wycombes Jombati.

Son – 8 – Han räddar oss men gör i övrigt ingen större match. Första halvlek är direkt dålig.

Inhoppare:

Janssen – 7 – Bidrar med kraft och tyngd vilket behövdes idag.

Dembélé – 6 – Kraftigt uppvaktad och kommer inte loss som han är van vid.

Dele – 7 – Kommer in och gör ännu ett mål.

Mauricio ställde ett solklart krav på sina spelare inför matchen mot Wycombe; ”Visa att ni förtjänar att bära Tottenhams tröja. Visa att ni är bra nog för den här klubben.” Kravet var riktat mot de spelare som betraktas som reserver och många av dem spelade idag. Tyvärr visar flera av dem att de inte har vad som krävs och jag tror det dröjer innan vi ser flera av dem i startelvan igen.

Skrivet av: Niclas Mahlm