Herregud. Vad fick vi bevittna idag? Jag skall vara ärlig och säga att jag inte hade några som helst förväntningar på denna matchen innan den sparkades igång, och det var också så matchen inleddes. Förväntanslös. Inget av de båda lagen hade någonting konkret att spela för, och dessa två sista matcherna på säsongen kändes mer som boxar som skulle kryssas i, någonting tråkigt. Jag hade förväntat mig ett lamt spel som konstant skulle befinna sig runt mittcirkeln och ett lojt kickande, men nej. Vad vi istället fick bevittna var en stark uppvisning från två passionerade lag, som slutade i skam och besvikelse för Leicesters del. Tottenham kommer ikväll hem till London med tre poäng ytterligare, men framförallt med SEX gjorda mål på 90 minuter, och en möjlig skytteligavinnare i Harry Kane. Det var ungefär allt jag hade önskat mig innan matchen, men jag hade aldrig för mitt liv kunnat tänka mig att Kane skulle lyckas ta in två mål på Romelu Lukaku och därtill skapa ett gap på två mål.

Det fanns ett frågetecken i startelvan som Mauricio Pochettino valde att ställa upp med. Det som från första början stack ut i mina ögon var det faktum att Kyle Walker inte fick starta. Han fick inte ens sitta med på bänken, och det ser allt troligare ut att de rykten som vi alla har hört gå runt innehåller mer substans än man vill tro, och Walker kommer att lämna till sommaren. Istället fick Moussa Sissoko fylla ut platsen som högerytter i ett 3-4-2-1. Pochettino valde också att vila Christian Erikson, men i övrigt såg elvan mer eller mindre ut som vanligt. Matchen inleddes ganska segt och slarvigt och det var med en hel del missade Tottenham-frilägen som de första minuterna passerade.

Det var Kane och Heung-Min Son som bidrog med våra två mål i första halvleken, och det såg tryggt och stabilt ut. Det är mycket märkligt att tänka sig att detta är det Leicester City som förra säsongen vann Premier League och som Tottenham inte lyckades med att slå överhuvudtaget. I ligan blev det en oavgjord match och en förlust förra säsongen, och även i höstas spelade vi 1-1. Det har skett en hel del under det senaste året.

Men efter andra halvlek kom Leicester in stärkta och det gjorde ett mycket bra byte i form av Islam Slimani som kom på istället för Shinji Okazaki. De började utnyttja vår höga backlinje än mer och i en klumpig situation lyckades de få in ett mål. Jamie Vardy kom helt fri ute på högerkanten och vår käre sweeper keeper Hugo Lloris bestämmer sig för att gå ut och rensa. Själva rensningen fungerar, men bollen hamnar hos en annan Leicester-spelare och medans Tottenhams försvar, inklusive Lloris, desperat försöker springa mot det nu helt öppna målet men samtidigt försöker hålla ögonen på bollen, får Ben Chilwell tag i bollen och lägger en flack boll i mitten av målet. Stökigt och onödigt. Detta får Leicesters blod att pumpa under ett par minuter och under dessa minuter stod matchen och vägde. Detta var tills Kane dyker upp på en hörna och nickar in bollen till 3-1, vilket sätter tonen.

Med målet tar Tottenham tillbaka pressen och de dominerar fullständigt. Som i vågor anfaller de på olika snygga sätt, individuellt eller med hjälp av varandra. Son, som sätter 4-1 målet, vänder enkelt bort tre stycken försvarare med en fotsula utanför straffområdet och sätter den, otagbar för Kasper Schmeichel i mål. Sedan kommer Kane med ytterligare två mål och mannen, som innan denna match låg på 22 mål, bakom Alexis Sanchez på 23 mål och Romelu Lukaku på 24 mål, kan nu gå och lägga sig ikväll med hela 26 ligamål, 31 i alla turneringar.

Det trodde jag aldrig! Även om det var min förhoppning och djupa önskan att Kane skulle kunna lyckas pricka in en boll eller två hade jag aldrig gissat på att han skulle kunna leverera fyra stycken, på ett möte! Det är hans fjärde hat-trick på 18 matcher, och kampen om skytteligan, som jag ändå trodde skulle leva in i det sista, ser nu mer eller mindre avgjord ut, får vi hoppas. Jag är extremt nöjd med dagens insats och med alla inblandade. Vincent Janssen byttes in och såg mycket aktivare ut än på länge, och han fick till och med prickat in ett mål som dömdes bort för offside. Filip Lesniak kom in för Mousa Dembele, en spelare som jag ärligt talat inte hade en aning om vem det var innan han gjorde sin ligadebut för oss i dagens match, men som leverade assisten till Kanes fjärde mål. Dock tror jag inte att jag var ensam om att inte veta vem den unge slovaken var. Georges-Kévin Nkoudou fick även han ett par spelminuter i benen.

Överlag en fantastisk insats av vårat älskade Tottenham, och en spännande vändning av en på förhand tråkig match. Vad som gladde mig allra mest var det faktum att Spurs inte vek sig då Leicester gjorde 1-2 målet och såg ut att få fart i benen. Istället svarade vi på bästa sätt med 3-1 målet. Det gjorde mig lika stolt att se som när en förälder ser sitt lilla barn lära sig av sina misstag och inte faller då den snubblar, utan stabiliserar sig snabbt istället. Otroligt rolig match att se!

/ Emma Tobiasson