Det är med lugn jag går in i denna Champions League-omgång, mycket för att motståndet är den förutspådda slagpåsen APOEL FC från Nicosia, Cypern. Men även eftersom att dagens Tottenham, Harry Kanes Tottenham, har fått en ny förmåga att slå undan svagt motstånd utan att ens erbjuda ögonkontakt. Nu gick det som det gick mot Swansea, men den matchen var undantaget som bekräftade regeln – vi har vuxit som storlag. För det är verkligen det som kännetecknar ett storlag, förmågan att vinna de “lätta” matcherna. Förra säsongen är i närminnet, då vi inte förlorade en enda match på hemmaplan. Här har vi vuxit med stormsteg de senaste säsongerna.

 

Årets upplaga av Champions League har börjat förträffligt, även slutresultatet mot Dortmund kanske inte speglade matchbilden helt. Det här “Wembley-spöket”, som jag är SÅ trött på att höra i medier, poddar och på TV vill jag förklara dött. Det finns inget “Wembley-spöke”, punkt. En match är en match, inte riktigt oavsett var den spelas ska sägas, men det är 22 spelare och en domare som avgör. Om man tittar på Tottenhams startelva finns det EN spelare som vuxit upp på White Hart Lane, och det är Harry Kane. Sen är resten spelare som tillkommit, som har bakgrunder i andra klubbar och vars supportersympatier kanske inte ligger hos Tottenham. Detta “Wembley-spöke” kanske existerar hos fansen, men definitivt inte hos spelarna.

 

Motståndet APOEL har en fin histora i Champions League. Så sent som 2012 spelade man kvartsfinal mot självaste Real Madrid, således var deras förra match en repris på den kvartsfinalen. Det är ett lag bestående av holländare, brasilianare, spanjorer – summa sumarum är det ett lag utan stomme, med endast en cypriot i startelvan. Det är ett lag som kan sprattla till, som besitter individuell skicklighet, men som också är ett ur och skur-lag – en vanlig dag för Tottenham så ska detta inte vara något problem. APOEL hade åkt ur Premier League med besked, det är min kvalificerade gissning. Inte ens den karismatiske Boy Waterman i mål ska kunna stoppa oss denna gång.

 

Vad gäller Tottenhams form anser jag att den är uppåtgående, en grön pil snett uppåt i protokollet. Vi vann tidiga lördagsmatchen mot West Ham, en match som blev mer spännande än vad den hade behövt att bli, mycket tack vare en temperamentsfull Serge Aurier (som fick två gula kort = rött och missar nästa Premier League match). Utfall som det i lördags var det jag befarade när han värvades, men samtidigt är det Pocchetino om någon som ska kunna stilla den hetlevrade ivorianen.

Jan Verthongen är avstängd (pga x antal uppnådda gula kort), likaså Dele Alli (pga direkt rött kort = 3 CL-matcher). Moussa Dembele vilades i helgen, trodde vi, men han rapporteras ha ådragit sig en lättare skada (han tenderar att göra under under varje säsong) och spelar inte heller.

Jag skulle gärna se att Heung Min Son får chansen från start, även Harry Winks. Jag tror, och hoppas, att det Tottenham vi får se är det som vi börjat få privilegiet att vänja oss vid – ett kvickt, rappt och spelförande Tottenham med förmågan att avgöra enkla matcher till vår fördel.

Förväntade startelvor (från höger):

Tottenham (3-4-3) Lloris – Alderweireld, Sanchez, Davies – Aurier, Sissoko, Dier, Nkoudou – Son, Winks, Kane

APOEL (4-4-2): Waterman – Vouros, Merkis, Carlao, Lago – Ebicilio, Morais, Vinicius, Aloneftis – De Camargo, Zahid

 

Skribent: Cesar FÄltskär