Jag gläds över att jag lyckades pricka startelvan rätt. Om man bortser från att formationen blev helt fel och jag hade missat fem spelare i min införrapport var min gissning spot on.

Spurs kommer till spel med det som numera måste anses vara default settings, nämligen 3-4-2-1 enligt följande:

Vorm

Foyth – Alderweireld – Davies

Trippier – Dier – Dele – Rose

Sissoko – Son

Llorente

West Ham försöker stå emot med en 5-3-2. Det dröjer knappt sex minuter innan hemmalaget återtar bollen genom Rose djupt ner på egen planhalva, Davies får passningen och slår en rapp djupledsboll som Llorente magnifikt skarvar vidare till Son som friställer Sissoko fram till 1-0. Ett fantastiskt fint fotbollsmål rakt igenom och West Hams försvar har ingen möjlighet att hänga med. Hela aktionen tar bara ett fåtal sekunder.

Halvleken fortlöper och Tottenham har fullständig kontroll på matchen. Alli flyter över planen i sin fria roll, Foyth agerar moget och lugnt, Sissoko är följsam och aktiv. Llorente är ofta stillastående och frånvarande i det presspel som blivit Poch’s signum och jag undrar hur managern kan tillåta en sådan lyxspelare, sedan gör han en genial liten väggpassning och jag förstår varför. Llorente är en fullkomligt fenomenal targetplayer, rent av genialisk, och då kan man tillåtas att fuska lite i defensiven.

Formationen i sig är inte huggen i sten utan flyter i symbios med hur spelet är. Kräver spelet att man anfaller med åtta spelare är åtta spelare med i anfallet. Kräver West Ham att man försvarar med sex försvarare har vi sex försvarare bakom bollen. Allt sker dessutom utan ansträngning och utan att man egentligen lägger märke till det. Det är inte tio utespelare som spelar en fotbollsmatch, det är ett väsen som utgör Tottenham. En organism som rör sig obehindrat.

Efter 37 minuter när Rose, Davies, Son och Alli överbefolkar West Hams högerkant och Alli slutligen får iväg ett skott som tar på en försvarare och ställer Adrian till 2-0. Tilläggas bör att samtliga av bortalagets spelare vid detta mål befinner sig i eller runt eget straffområde. Ett inkontrat mål och inpressat mål har vi sett innan domare Mike Dean blåser för halvtid.

Andra halvlek börjar utan byten men det är lite mer geist i bortalaget. Ytterbackarna trycker upp mer på sina kanter och Carroll/Ayew visar mer hjärta. Efter 10 minuter får man också utdelning. Tottenham lyckas inte rensa bort en hörna ordentligt utan bollen går ut till Fernandes som trycker till bollen och tvingar Vorm till en klassräddning. Han kan dock inte hålla bollen utan den stutsar ut till en fristående Ayew som enkelt sätter dit reduceringen.

Målet ger West Ham ännu mer energi och bara fem minuter efter första målet kan Ayew peta dit tvåan efter att Tottenham återigen haft problem att få undan bollen. 2-2 och maskinen Spurs hackar och spottar.

I sjuttionde minuten får bortalaget återigen hörna och Ogbonna smyger in mellan hela tre stycken Tottenhamförsvarare och nickar enkelt in West Hams tredje mål på en kvart. Spurs går inte att känna igen från första halvlek. 2-3 och nu byter Poch ut Llorente som varit blek under andra halvlek. In kommer Dembélé.

En irriterad Pochettino byter in både Eriksen och N’Koudou mot Son och Rose efter att 80 minuter passerat. Ett par meter därifrån står Slaven Bilic med nyfunnen energi. Han har rest sig på nio. Ute på planen är det hans lag som styr spelet, hans lag som står för finessen.

Spurs uppvisar allt mer panik. Det skickas in bollar mot straffområdet trots att ingen vittröjad finns där inne, det passas fel och går långsamt, West Ham har alla man i eget straffområde. De köttar och brunkar och gör det effektivt. Alderweireld agerar anfallare men inläggen är på tok för dåliga. Idéfattigt och slarvigt.

Efter fyra tilläggsminuter blåser domaren av matchen. West Ham har vänt ett 0-2-underläge till vinst och Tottenham står för en fullkomlig och sällsynt kollaps.

Nu glömmer vi och går vidare.

Manchester United på lördag 13:30.

COYS!

Refererat av: Niclas Mahlm