Tottenham har hittat tillbaka till rätt spår nu efter 2-0 hemma mot Brighton. Ett Spurs som funnit flytet i spelet och ser mer utvilade ut nu än i tidigare matcher.

Utvilade är viktigt nu när intensiva december snart når sin peak. Lamela fick chansen från start för första gången sedan första Dalainvasionen i Stockholm och han gjorde det med bravur. Hans trubbiga försvarsspel har jag saknat då han alltid ger hundra procent i varje situation. Han bidrar även med ett annat anfallstänk i Spurs och ger laget andra ytor än vad vi är vana vid denna situation.

Brighton försvarade starkt och det tog ända till den 40e minuten innan Aurer drog iväg ett misslyckat inlägg som letade sig direkt in i mål bakom Mat Ryan i Brightonmålet, och Aurers första Premier Leaguemål var ett faktum. Spurs hade total kontroll över första halvlek men det lite statiska spelet kvarstår. Jag redogör mer om det längre ner.

I andra halvlek försökte Brighton hota lite mer i början och fick tag i bollen några procent längre innan Spurs åter igen ökade tempot och parkerade på motståndarnas planhalva. Sissoko, som åter hade en stark kväll, tryckte ner Brighton längre och längre ner mot straffområdet och när Dembele byttes in istället för Winks lyftes spelet fram ytterligare. Dembeles vara eller inte vara på planen betyder otroligt mycket för de liljevita då han numera avslutar sin bolltransport med att fördela bollarna på ett mer hängivet sätt. Kane gjorde som vanligt och sköt i alla lägen han kunde finna men hans bästa chans var dock när han sköt en frispark via Ryan och i stolpen.

Matchens spelare i mina ögon var däremot Min Son. När Kanes spel hamnar lite i stå och hans skott blockas tio gånger av tio så är Son än mer viktig för laget. Den formen han visar nu tar oss tillbaka till Kanes skadefrånvaro förra säsongen. Det är egentligen den enda spelaren som tar de djupledslöpningarna som saknas i matcherna. Fantasin följer också med formtoppen som Son har. Han fick också avsluta en stark match med ett nickmål (!) i 87e minuten efter en frispark av Eriksen.

Spurs sköt 25 skottmot mål denna match (8 på mål) och ni som lyssnat på undertecknad i ett par podcasts de senaste veckorna har då hört att Spurs sköt 59 skott under PL-matcherna i november samt mot Watford men endast 17 gick på mål (varav 4 i mål). Addera ytterligare 45 skott mot mål de två senaste matcherna där 19 av skotten gick mot mål. Nu fick vi maxutdelning mot Stoke men dit jag vill komma är att fantasin i laget fattas vid vissa tillfällen. Vi har ett underbart spel utanför straffområdet men saknar den sista fjärdedelen i spelet. Vi landar väldigt ofta framför minst 9 försvarande motståndare och när inga andra alternativ finns går vi på skott. Det krävs rätt mycket för att bollen ska gå i nät med så många spelare framför bollen.

Det är här Son, och nu Lamelas löpningar blir än viktigare då både Eriksen, Kane och Alli söker sig framför straffområdet för att gå in i boxen framför mål. Det blir för svårt vissa matcher och det visade november månads spel.

Mot Brighton fick Alli en välförtjänt vila och Sissoko fick åter spela som balansspelare vilket han gjorde bra. När Toby är tillbaka flyttas Dier fram igen och vi får tillbaka lite snabbhet i backlinjen vilket kommer behövas under januari och februaris tuffa matcher. Kul att se att Poch vågar gå tillbaka till förra säsongens uppställningstaktik när vi saknar Toby och att laget då behärskar två uppställningar på bästa sätt.

 

Nu laddar vi vidare för decembers svåraste match på lördag. När Machester blir liljevit.

 

COYS

/Johannes Glanz