När ligan nått halvvägs och snart vänder om,

vi hoppas på flyt och på vändande form.

Så till Burnley vi tagit vår väska och hatt,

för klassisk dan före dan-fotbollsmatch.

 

Senast vi spela’ blev frågorna fler,

från matchen mot City vi kunde krävt mer.

Ett helt annat motstånd vi nu ställs emot,

ett väloljat lag med Sean Dyche som pilot.

 

Att Kane hittar målet är nästan ett krav,

och att Eriksen funkar som offensivt nav.

Alli har blandat och gett nu ett tag,

dags att bevisa, att komma i slag.

 

Lagom till skinkan och pepparkaksbak,

har vi så äntligen Sanchez tillbaks.

Kan visa sig viktigt att ta tre poäng,

annars kan vintern bli särdeles sträng.

 

När Oliver äntligen blåser igång,

och bortafans jublar och stämmer i sång,

en som sticker ut är en viss herr Alli,

som återigen driver på kompaniet.

 

Det borde blitt rött men det blir bara gult,

oavsett vad är det oerhört fult.

Dele är bäst när han är när en gräns,

rätt balans och han är het så det bränns.

 

Strax ska det ske det som ledningen ger,

vi skalar av Burnley likt billig fanér.

Han ångrar väl inget likt Edith Piaf,

Alli faller lätt och nu blir det straff.

 

Straffen tar Kane, han gör ingen besviken,

publiken drar nytta av akustiken.

Sällan har folk fått uthärda spe,

som huvudfiguren Alli, Dele.

 

Domaren blåser för halvtidsvila,

ropen mot Alli är icke subtila.

 

Vi startar nu matchens andra hälft,

med Harry i form det säger sig självt,

att återigen han måla ska få,

efter fint förarbete av Sissoko.

 

Flera mål från Kane ska det bli,

denna gång passad fram av Alli.

När domarn så blåser av för ett slut,

finns en spelare värd min tribut.

 

Trots tre mål och återfådd form,

till nåt som liknar abnormal norm,

går mitt pris som matchens gigant,

till Dele Alli som idag är briljant.

Dock skall nämnas att allas vår dansk,

var bidragande till att dagens match vanns.

 

City kan nog ingen rå på,

men se det ska nog bli bra ändå.

För alla ser ut att förlora poäng,

så på Champions league-platsen har vi nog häng.

 

På julaftons morgon vi så vakna upp,

till ljudet av sällsam och ovanlig tupp.

Ty fågeln har prytt vårat bröst en lång tid,

den vi svär trohet i evighet vid.

 

Se där det blir nog en god jul ändå,

och våren känns ljus om jag kan få spå.

Så vart ni än är, om så slott eller skjul,

vi önska er alla en liljevit jul.

 

Rimmat av: Niclas Mahlm