Säsongen 2017/18 är slut och den har gett oss en hel del.
Vi har jagat ut spöken ur garderoben och fått en ”100-åring”. Det har känts som vi tillbringat säsongen hos en släkting som vi egentligen inte gillade men lite kommer sakna nu när vi ska hem. Vi har testat på Europa på riktigt och kommit på att vi gillar det samtidigt som vi klarat av att verkligen bli kungarna av London, även på pappret.
Ja Spurs blir faktiskt bara slagna av Manchester denna säsong och visst är känslan ofattbar härlig att vi lämnar Chelsea och Arsenal bakom oss. En säsong där vi supportar djupt inne inte hade några krav utan endast förväntningar och förhoppningar. Gick inte säsongen dit vi ville kunde vi ju alltid skylla på Wembley (visst det låter billigt men ärligt, vi sa så). Säsongen började heller inte i moll utan TV skrek ut att spöket på Wembley kommer sitta kvar hela säsongen och att Spurs låg illa till. Det ändrade sig efter att vi fick med oss två cupvinster på arenan. Dock tog det fyra seriematcher innan Burnley slogs tillbaka den 19 september (1–0). Det dröjde sedan till Juventus slog ut oss ur Champions League den 7 mars i år innan vi förlorade på Wembley igen.
Spurs har annars denna säsong klarat sig rätt bra ifrån medias uppmärksamhet. Manchesterlagen har tagit mycket fokus tillsammans med Salah och de övriga Londonklubbarnas kräftgång. Detta har passat oss utmärkt och vi har liksom glidit med under stora delar, spelat fantastisk fotboll och trivts ganska bra med tillvaron.
Det vi kan sakna denna säsong är en cupvinst. Vi såg tidigt att ligan va klar samt att vi innerst inne visste att Champions League var inget annat än en dröm. Därför va FA-cupen den realistiska att vinna men plumpen mot Utd slog hårt. Känslan var att cupen skulle vara början till det som komma skall men istället förblir årets skörd noll. Jag tycker mig ändå se att vi kryper närmare i alla turneringar och det är en tidsfråga innan en pokal hamnar i Lloris händer.
Under säsongen finns det vissa utropstecken:
- Kane. Tvåa i skytteligan denna säsong men krossade 100-barriären rekordtidigt.
- Eriksen. Har suddat bort den ojämna formen över en hel säsong. Livsviktig.
- Janne (Vertongen). Framröstad av de svenska supportrarna (totalkross!) som den absolut viktigaste spelaren under säsongen. Världsklass.
- Mittbackarna. När vi väl kunde spela med tre mittbackar fick vi resultat. Behövs att Foyth tar ett steg framåt.
- Matcherna mot Real. Vi är obesegrade mot båda finalisterna i CL, och matcherna mot Real kommer finnas kvar hos mig för alltid.
Även vissa frågetecken:
- Dier. Förra säsongens gigant, men famlade i mörkret nästan hela säsongen.
- Ytterbackarna. Ja de har gjort det godkänt men vi minns ändå misstagen i CL, Rose uttalande i början av säsongen och Aurers vansinnestacklingar i straffområdet.
- Köerna på Wembley. Att de inte har löst logistiken både utanför och innanför på en hel säsong är underligt.
- Kanes skugga. Ja det är inte lätt att stå och vänta på sin chans. Fråga både Vincent och Fernando. Dags för en yngre back up?
Det går egentligen att punkta upp hela säsongen. Det går att peka på avsaknaden av Dembele (GOAT!) i många matcher och att ytterbacksrotationen kanske inte varit den allra bästa då rotationen varit prioritet framför vilka motståndarna varit. Det går också att dissekera säsongen ner i mikronivå men det är upp till var och en att skapa sin åsikt. Min åsikt är att klubben gjort det fantastiskt bra denna säsong utan några stora bakslag. Vi åkte ut Champions mot ett mer erfaret lag, vi tabbade oss lite i semifinalen i FA-cupen och gjorde det vi förväntade oss i ligan.
Dembeles skadebekymmer har ställt till det lite
Redan på presskonferensen efter matchen mot Leicester gick Pochettino ut och pratade om förändringar i klubben och fortsättningen samt utvecklingen av projektet klubben har gjort de senaste åren. Ett väldigt diffust uttalande som skapat mycket förvirring och oro ibland supportrarna men jag väljer att tolka det tvärtom. Jag har fått känslan av att Poch vill vara kvar i klubben och att nya arenan kommer bli ett avstamp mot något större. Poch har varit med i klubben ett tag och jag är inte orolig att han vill förändra den identiteten som han skapat utan jag tror bara han vill ta ett ytterligare steg.
Levy sa redan 2004 att hans mål då var att få Spurs som en stabil topp 6-klubb samt bygga en ny arena utan för stora lån. Efter detta var klart skulle satsningen komma och nästa säsong är det upp till bevis. Arenan är klar och Spurs är en stabil topp 6-klubb enligt planerna. Detta har inte Levy rubbat på under 14 år utan han har varit konsekvent och jag tror inte Poch går ut med ett sådant uttalande utan att känna att det finns gehör för det. Jag vill inte se en massa stjärnor som köps in i klubben och ändrar det vi jobbar för. Det klubben (tyvärr) måste göra är att följa med löneutvecklingen först. Vi måste se till att våra bästa spelare vill stanna både sportsligt men också ekonomiskt. När detta är klart kan vi förädla truppen medan vi fortsätter med ungdomssatsningen. Utan det spåret skulle vi aldrig fått ut det bästa av varken Bale eller Kane.
Det som kan förändras är att vissa spelare som visat hjärta och kärlek till klubben kan försvinna. Spelare som vi supportar lärt oss att älska. Jag tror att spelare som Wanyama, Sissoko och Rose kommer försvinna om bättre spelare finns på marknaden. Känslan är också att Poch kan se nyckelspelare som Dier och t om Alli lämna om rätt bud kommer in och han verkligen får fria tyglar att värva spelare. Den sistnämnda vill vi ju alla ska stanna men mycket handlar om Reals vilja (och Neymars?).
Även Poch kommer vara föremål för Silly season under sommaren då hans namn är starkt i fotbollseuropa. Här måste Levy se till att den viktigaste kuggen i laget stannar. Annars riskerar vi att tappa ett par år när vi ska satsa som mest.
Jag vill tacka supportrarna, laget och Wembley för denna resa, denna säsong. Tomheten och abstinensen räddas något av VM denna sommar och jag ser redan fram emot augusti månad, fastän solen skiner och värmen är påtaglig.
Dags att packa väskorna och resa hem grabbar!
¨
Framtiden är liljevit.
COYS
Johannes Glanz
Lämna en kommentar