Efter urladdningen mot Dortmund tappade Spurs luften och har gått på tomgång ett par matcher. Då är det bra att veta att när det behövs luft som mest knackar en av de viktigaste matcherna på dörren. North London Derby står utanför och allt vi tror oss veta om rimlighet och reson kan vi glömma.

 

Efter ett antal tunga veckor med många spelare skadade ser läget något bättre ut även om det är tre tongivande spelare som fortfarande är skadade. Dier  är borta ett tag till medan Alli och Vertongen går ”dag för dag” och Alli kanske kommer sitta på bänken borta mot Dortmund som tidigast medan Vertongens status är dold inför matchen mot Arsenal. I övrigt är laget intakt utan att det speglat sig på resultaten de senaste två matcherna. Ett darrigt försvarsspel och ett oinspirerat Spurs har sett sig besegrade av Burnley och Chelsea.

Som tur är spelare detta ingen roll när Woolwich kommer på besök. Ett derby är ett derby och det finns spelare som lever för sådana matcher. I båda lagen kommer spelare höja sig en nivå medan andra darrar betänkligt. För oss fans är just dessa matcher ibland viktigare än både serieplacering och vardagen i helhet. Det som ger denna match extra spänning är att det är en så kallad ”sex poängsmatch”.

Ska vi undersöka tabelläget och matchen mer konkret har Spurs i skrivande stund 6 poäng ner till Arsenal. Vid vinst har vi lyckats skära av deras framfart något och gett laget en bra position till slutracet medan vid en förlust är det lite för tight vid strecket för hjärtats bästa. Det gäller för spelarna att backa bandet lite och gå tillbaka till det tidigare spelet som fanns. Om det fortfarande inte lossnar är det dags att stänga av och börja spela cyniskt. Det är okej att spela på resultat sista delen av säsongen. Vi behöver inte ha en lika stor uppvisning som man förväntar sig, bara poängen tas. Vi måste tänka på nästa säsong och hur vi vill utforma den redan nu med ny arena och ev. europaspel.

Under matchen mot Chelsea visades grafik om hur Spurs spelare rörde sig på planen och det blev tydligt hur taktiken är satt men också var det kan fela i matcherna. De områden som spelarna mest rörde sig runt visade att våra fyra offensiva spelare (Kane, Lamela, Eriksen och Son) hade rörelsemönster där de var för nära varandra precis nedanför motståndarnas straffområde. När de fyra ”klumpar” ihop sig så är den enda spelbredden våra ytterbackar och det kan göra oss sårbara när bollen sedermera inte når straffområdet. Våra två ytterforwards skulle behöva bredda emellanåt för att skapa övertag tillsammans med bollhållarna. Just nu har vi inte någon naturlig ytter. Jag vill ha Eriksen i en central roll men tyvärr blir bredden och flytet i spelet som bäst när han drar sig ut om vänsterkanten och skapar större ytor. Det tär på krafterna när våra ytterbackar måste täcka sådana stora ytor och risken finns ibland att förstapressen inte sitter när våra spelare utgår ifrån en för central utgångsposition. Det är i dessa lägen jag personligen saknar Lennon.

—

Till matchen skulle jag vilja se lite karaktärsbyten. Lamela, som var riktigt svag mot Chelsea, bör lämna plats för Lucas och Winks, som var bra mot Chelsea, ska bytas mot Wanyama (om han är 100%). Det sista byten kan tänkas vara märkligt men det vi behöver mot Arsenal är bollvinster. Vi har kreativa spelare så det räcker för det spelet som Pochettino vill spela men Winks är inte den bollvinnaren som behövs mot ett snabbare lag. Sissoko får svårt att sköta den delen själv och med en backlinje som inte känns igen behövs det tyngd på den defensiva mitten. Det är ju inte raketforskning utan det laget som har bollen mest har också störst möjlighet att vinna matchen.

Ytterligare så behöver backlinjen självförtroende. Jag kan ha totalt fel men kemin mellan Toby och Sanchez är milslångt ifrån Vertongen och Tobys. Sanchez totala avsaknad av bredsida tror jag gör Toby nervös och försiktig längst bak och belgaren går inte direkt att känna igen. Kanske börjar truppen känna av avsaknaden av något nyförvärv i truppen som skapar en annan konkurrenssituation än den som finns. Det jag menar är att gruppdynamiken i Spurs är god, kanske för god. Spelarna vet om var i Hierarkin de står och Pochettino är ju ganska konservativ med sina byten så de känns mångt och mycket förutbestämda. Konkurrensen finns nog där men alla spelarna är ganska medvetna om hur taktik och byten kommer te sig.

Det är upp till Pochettino, förra säsongens bästa manager, att hitta rätt taktik och blåsa luft i spelarna inför lördagen. Det pratas lite i media om Poch skulle peta Kane inför matchen för att låta Son spela det spelet han presterat när Kane varit borta. Detta utefter att Kane inte riktigt är i form ännu, vilket matchen mot Chelsea visade. Jag anser att det är självmord. Kane är uppväxt med drömmarna att sänka Arsenal. Så otaligt många gånger han betonat detta och jag tror att Kane kommer offra hela sig själv i matchen mot Arsenal och att han ska starta. Jag håller däremot med i analysen att Son sjunker ner med Kane på planen och inte blir lika giftig men det är ett taktiskt problem som laget måste lösa.

Det sista taktiska ”problemet” som kan uppstå är om Vertongen verkligen är spelklar. Kommer Pochettino chansa med tre mittbackar och offra en defensiv mittfältare? Det kan lösa några defensiva problem men vi kommer ha färre bollvinster högre upp i banan, vilket kan skapa en sämre matchbild för Spurs. Här går det att grotta ner sig totalt i taktiken men min korta lösning som jag ser det är att om Vertongen är spelklar ska han peta Sanchez rakt av. Vi behöver tyngden på mitten.

—

Om man går ifrån det taktiska och det kanske mer negativa runt truppen nu vill jag lyfta fram digniteten av denna match. Historiens vingslag har ändrats genom åren och de senaste säsongerna har vindarna blåst liljevitt. Spurs har sakta men säkert tagit över storebrorrollen i norra London och Woolwich har inte mäktat med att haka på i toppen. Just nu är detta vad som är konkret men Arsenal har en fin form och bra flyt i spelet. När t om Özil lyckas på planen gör Arsenal mycket rätt vilket skapar en annan bild inför matchen. För oss fans är matcherna mot Arsenal viktigast på hela säsongen. Det ärret som börjar läka från senaste ligamatchen kan lätt slås upp igen och dubbla förluster mot Arsenal är det inte mycket som kan rädda säsongen. Vi föds med den rivaliteten, den (över) hundraåriga rivaliteten som verkligen har skapat ”vi mot dom”. Rivaliteten kan lätt gå över i hat men de är inte värda det. De är inte värda ens en blick, en röst eller en sekund av vår uppmärksamhet.

 

När matchen startar är det två lag på planen, men endast ett lag ifrånt i Norra London.

Framtiden är liljevit

 

COYS

/Johannes Glanz