Det slutade i förlust för Tottenhams legender mot Inters motsvarighet.

Men, kommer vi vara ledsen för det? Nä, det var en kul tillställning där gamla stjärnor och hjältar fick hyllas och lyftas fram åter igen i en härlig inramning.

Först och främst, otroligt konstig upplevelse men ändå underbar att se sändningen från matchen live i Spurs sociala medier och notera gamla klassiska spelare i en helt ny modern Spurs-miljö. Det kändes nästan ibland som att man var i en alternativ verklighet. Klinsmann i spelartunneln med van der Vaart, Keane, Berbatov. En alternativ framtid där alla våra favoriter spelade samtidigt.

Matchen då? Var den magisk? Nja. Det var som förväntat. Äldre spelare med varierande kondition och fysisk form. Men, det var som sagt inte det detta handlade om.

I stället, hylla och lyft fram våra gamla hjältar i vår nya arena.

Startelvan blev Thorstvedt, Carr, Chimbonda, Bassong, Tainio, Anderton, Howells, Nielsen, van der Vaart, Klinsmann, Keane

Vad fick vi se då? Jo, Keane briljerade. Han trollade och lurade sina motståndare och bidrog med matchens mest eleganta mål när han lurade Inter-backlinjen och lobbade snyggt bollen över Cesar.

I övrigt då – Inte en glödhet match. Tainio såg ut som en valfri medelåldersman på en finlandskryssning till kroppsformen. Klinsmann såg ut exakt som han alltid gjort, även om han erkände att han inte hade farten kvar i pausen under en intervju. Berbatov visade upp sin fina touch och var stensäker när han nickade in sitt mål.

Matchen slutade 4-5 till slut och det var en trevlig tillställning. Ingen fart och fläkt alls men det var en fantastisk inramning och höjdpunkten för min egna del var nog när Paul Gascoigne fick komma in på plan en kort sväng.

Här näst, Crystal Palace. Premiär och öppningsceremoni väntar.

Mål,

Tainio, Keane, Nielsen, Berbatov

Suazo (2), Veron, Ventola, Kharja