– Spelar Tottenham? Frågar min sambo från köket. Jag orkar inte ens svara.

Jag brukar avisera i god tid inför en Tottenham-match så hon vet. Denna match, jag orkade inte ens förvarna.

Det är Liverpool. Det är Liverpool, borta.

För oss Spurs-fans är det misär på beställning. Vi vet att det inte går. Vi vet att det kan bli nära ibland men att vi sällan har något flyt där. Vi minns vad som känns för över 100 år sedan när Redknapp och hans gäng tog en fin 2-1 seger på Anfield.

Men – Sen dess har det bara varit elände.

Förra säsongen dock – Wanyamas raket, Kane, två straffar och ändå lyckades vi ändå inte säkra tre poäng på Anfield.

Pochettino ställde upp med Lloris, Alderweireld, Sanchez, Vertonghen, Trippier, Eriksen, Sissoko, Dele, Rose, Kane, Lucas.

Klopp valde ut Becker, Alexander-Arnold, Matip, van Dijk, Robertson, Wijnaldum, Henderson, Milner, Salah, Firmino, Mané.

Pochettino såg matchen helt från läktaren även denna gång på grund av sin avstämning efter diskussionen med Mike Dean tidigare efter en slutsignal här i mars som vi alla minns.

Inledningsvis av andra halvlek så är Spurs inte alls dåliga – Vi är med i matchen och det går bra och rätt stabilt. Lloris skapar Liverpools farligaste chans inledningsvis när fransmannen nästan direktpassar Milner som hittar Salah, dock inget mål.

Lucas Moura inleder bra dock – Fart, offensiv och hungrig.

Men – Efter 16 minuter så är det rullgardin ned en sväng.

Ett inlägg från Robertson på vänsterkanten hittar sig in perfekt mellan Spurs mittbackar och precis där är Firimino, 1-0.

Vi kan klaga på försvaret men inlägget är klockrent och Firminos placering i situationen är lika bra.

Ett tidigt mål är precis vad Liverpool behöver och det är verkligen det absolut sista som Spurs behöver.

– Spelar Tottenham frågar min sambo i köket. Jag nickar och mumlar något.

Spurs anfaller här och där men det blir aldrig riktigt farligt. Kane ibland, Dele här, Lucas där, Eriksen här.

När vi närmar oss halvtid är det nästan närmare 2-0 genom Mané än 1-1.

Samtidigt har Spurs heller inte gjort en dålig halvlek. Man har kommit till Anfield för att spela fotboll och slåss om 3 poäng helt klart.

I andra halvlek går Pochettino och gänget från trebackslinje till fyrbackslinje, Vertonghen ut till vänsterback med Rose framför sig.

Spurs äger bollinnehavet men man kan inte säkra den där sista avgörande passningen eller avslutet som gör skillnad. Frustrerande.

Intensiteten i matchen tar fart – Spurs vill mer, Liverpool är inte nöjda med 1-0 och tempot tar fart åt båda håll.

Son ersätter Sanchez, Rose åter till vänsterback, Vertonghen mittback.

Frispark Spurs, Kane slår den snabbt till Trippier med en snabb spelförståelse, som skickar den till Eriksen som skarvar vidare in i straffområdet där Lucas är, 1-1.

Klopp har inte råd att förlora poäng dock – Han gör ett dubbelbyte direkt nästan. Fabinho och Origi in, ut med Milner och Henderson.

Sen kommer århundradets kontring av Spurs – Livets största chans att knipa en 2-1 seger borta mot Liverpool.

Det är Sissoko och Son mot Van Dijk som är ensam med målvakten Becker.

Sissoko får för mycket betänketid, han passar inte Son och går på avslut – Bollen går utanför mål.

Var detta ögonblicket som avgjorde matchen? Ja, med största sannolikhet. Sissoko har i övrig gjort en bra match men denna typ av avslut får inte ske på denna nivå i sådana lägen.

Sen händer det som inte får hända – Liverpool anfaller, skott på Lloris som räddar men han kan inte greppa bollen, som studsar från Lloris bak på Alderweireld och in i mål, 2-1.

Jag hatar det här.

– Spelar Tottenham? Frågar min sambo åter igen.

Ja, men det är slut nu blir mitt svar.

I övrigt då? 

  • Rädd att den där Sissoko-chansen kommer vara extremt avgörande i både toppstriden och Champions League-striden.
  • Liverpool away – Aldrig enkelt, aldrig smärtfritt.
  • Spurs oskärpa i sista tredje – Börjar nästan sakna Harry Redknapp-fotbollen där man gasade tills det rasade offensivt.
  • Kane – Vilken blick och förståelse när han hittar Trippier snabbt som leder till 1-1.