Ljuset släcks i Manchester, festen hörs ända till London. Niva pratar framtid i studion och Pep letar ursäkter. Ytterligare en europakväll är slut och semifinaler hägrar. Se på fan, vi är där, många andra är det inte.

Det finns många som är större fotbollsromantiker än mig, jag älskar taktiken i sporten, linjerna och konorna. Mitt uppe i en egen UEFA-utbildning vältras jag i små taktiska detaljer men redan efter 3:52 på matchklockan släppte allt det där för mig. Känslorna tog över och blodtrycket höjdes markant. Redan efter 20:31 står det 3-2 och man trodde inte att känslorna kunde pendla mer.

Vi försöker i alla fall starta från början av matchen. Spurs går ut med en 1-0 vinst i ryggen och ska försöka täta till spelet från början och startar med en rak fyrbackslinje som jag aviserade innan matchen. Det höll inte ens i fyra minuter.

Sterling, som är i en hysterisk form, skar in på sitt patenterade sätt och sköt in kvitteringen över matchserien direkt. Även om det är en fin fotbollsaktion så är den en av de mest lättlästa aktioner och försvarslinjen måste få mer hjälp av mittfältarna vid den löpningen.

Dock har Spurs en spelare som älskar att konkurrera om form, i vår egen Son.

 

Efter 10 minuter leder Spurs med 2-1 (3-1 i matchserien) och ens egen förtvivlan hade ändrats till ett hopp som just där och då va så kompakt att jag vågade luta mig bakåt en stund, en hel minut innan Silva fick in en kvitteringsboll. Men City hade fortfarande två mål minus för att gå vidare och även efter Sterling gjort 3-2 i matchen så försvann inte mitt hopp. Någon gång va ju matchen tvungen att stagnera.

Båda lagen bestämde sig för att varva ner något under resterande av första halvlek och det mest dramatiska som hände under sista minuterna var att Sissoko tvingades byta för skada. Där och då fick man en klump i magen då Sissokos kraft på mitten byttes mot Llorente som tvingade resterande trio (Son, Alli och Lucas) att sjunka ner.

Andra halvlek startade precis som man kunde förutse, med att City bestämt sig för att lägga allt framåt. Spurs blev nertryckta totalt första halvan av sista 45 och tillslut som målet som man tyvärr satt och väntade på. I den 60e matchminuten kändes det som Aguero fick tio minuter på sig att skjuta in målet som just där tog City till semifinal.

—

Spurs spelade i detta läge inte alls dåligt. Nu var det dags att flytta fram bollen och Son tillsammans med Lucas gjorde det riktigt bra, men målet uteblev. Det va en hörna som avgjorde när Llorente höftade in bollen efter att Eriksen äntligen slutat slå låga bollar mot första stolpen. Cityspelarna ville ha det till en hands men bilderna visar tydligt att Llorentes höftkula bör adlas. 17 minuter till semifinal men som vi alla vet är inte matcherna idag 90 minuter utan de berömda tilläggsminuterna måste ju visas och under dessa berömda så kapitalfallerar Eriksen med bollen och Sterling slår till slut in vinstbollen. När jag såg målet sa jag direkt att Aguero kom från offside men var också medveten om att det handlade om centimeter. Jag tänkte inte på VAR.

VAR räddade oss denna gång och det är en vattendelare världen över huruvida VAR ska finnas eller inte. Jag ger mig inte in i den men just nu älskar varje cell i min kropp denna tekniska innovation.

 

Tottenhams Champions League-säsong har varit något utöver det vanliga. Utslagna flera gånger om men med sena, viktiga mål (Kane, Eriksen, Lucas) har man lyckats hålla huvudet över vattenytan i turneringen och medan stora drakar försvunnit under resans gång står Spurs nu i semifinal mot Ajax. Ett Ajax som imponerat. Eriksen, Vertongen och Sanchez måste älska att få möta sitt gamla lag i en Semifinal i världens största cup för klubblag.

Jag skrev innan matchen att vi hade allt att vinna denna kväll och för det står jag fast. Vi har en topplats i ligan att försvara och oavsett som semifinalen är det största Spurs nått sedan 1984 så måste Poch ändå blicka framåt i ligan. Matchen mot Ajax behöver han inte oroa sig för, spelarna kommer spela på ren inspiration under det dubbelmötet men det taktiska måste ligga inför sista omgångarna i ligan.

 

Niva sitter i studion och pratar framtid, ljuset släcks i Manchester och mitt hjärta börjar pumpa normalt igen. En europakväll är slut och Spurs dansar vidare.

 

Många andra gör det inte.

Framtiden är liljevit

COYS

Johannes Glanz