Hur summerar man denna galna match? Går det ens att formulera i text och göra den rättvisa? Vem ringer man om man behöver hjälp? Steven Bergwijn? Dele? José?

Nä, jag ska hejda mig och ta det från början.

Känslan inför avspark summerade Viasat-studion med att det lutade mer åt 0-4 till City än något annat.

Inte helt rättvist kanske men kanske inte helt omöjligt heller att favören skulle luta åt just Pep Guardiolas håll även om City inte alls har samma nivå som föregående säsong.

Mourinhos startelva inför gav ett smakprov av vad som väntade.

Lloris

Aurier, Alderweireld, Sanchez, Tanganga

Winks, Lo Celso,

Bergwijn , Dele, Son,

Lucas

Debut direkt för Mourinhos nya rekryt, Steven Bergwijn!

Inledningen av matchen är rätt intensiv och det svänger åt båda hållen.

Det mest dramatiska som sker första kvarten är dock att Sterling fullkomligt stämplar Dele med dobbarna när Spurs ska starta ett uppspel.

Gult kort direkt och VAR-granskning som säger att gult räcker, ej rött kort.

Att Dele inte skadade sig mer skall vi vara glada för.

Detta är första mötet med VAR i denna match och mer skall det bli. Som alltid när vi spelar mot Manchester City.

En kvart senare är Aguero i farten, livsfarligt anfall och fart i den lille argentinaren. Lloris lyckas parera något och styr den i stolpen. Hur Aguero lyckas skapa ett sådant farligt läge av något så litet och snabbt är en gåta, vilken klass. Hatten av.

Dele och Bergwijn lyckas hitta igenom efter en halvtimme men Walker av alla rensar, den gamle Spurs-backen.

Det är mycket City överlag. Spurs viker inte ner sig men City är bättre.

Sen kommer VAR-moment nummer 2 för dagen.

Aurier i en duell i eget straffområde med Aguero, går för en brytning. Det ser bra ut. Men, VAR, två minuter senare anser att den inte är det.

Straff. Lloris. Aguero.

Vad händer här då? Jo, Lloris räddar! Hur många straffar har inte den franske landslagskaptenen räddat senaste åren? Herre!

Det är inte en dålig straff av argentinaren, det är mer att Lloris verkligen går åt rätt håll i rätt tid.

Returen då? Ja, här är det nästan risk för VAR-moment nummer 3.

Returen går Sterling och Lloris på.

Lloris går på boll och träffar Sterling som faller dramatiskt. VAR granskar och anser att det är inspark. Det är en kamp om bollen och inte mer än så.

Här uppstår stor komedi när Jose Mourinho och hans stab på bänken kommer på att, om det inte är straff för Sterling i den situationen så borde det vara filmning på Sterling? Mourinho och assisterande springer till fjärdedomaren i panik med skrik i halsen. Passion var ordet.

Första halvlek avslutas sen med ett drömläge för Aguero igen som han missar, snäv vinkel men öppet mål. Utanför. Prisa Gudarna.

0-0 i paus.

Rättvist? Absolut inte.

Tar vi det ändå alla dagar i veckan? Självklart!

Massivt övertag för City men backlinjen och Winks framför allt höll ihop det bra.

Andra halvlek då? Jo, såhär var det faktiskt att City skrapade ihop lite gula kort i andra halvlek.

En som glömde bort det lite lätt var City-backen Zinchenko som åker ut efter sitt andra gula efter en timmes spel. Spel 11 mot 10 för Tottenham, drömläge!

Fullt rättvis utvisning skall tilläggas också, flera City-spelare som tog onödiga kort i konstiga situationer.

Spurs tackar och tar emot och vem kliver inte fram då om vår debutant? Direkt från PSV, Holland. Steven Bergwijn!

Moura med en passning till holländaren som tar emot på bröstet och drämmer till den på volley. Elegant, enkelt, vackert, svårt, allt på samma sång. Ner i hörnet, förbi Ederson.

1-0.

Helvete. Vad vi behövde något sånt här.

Tottenham Hotspur Stadium exploderar!

Gazzaniga och José står på sidlinjen och firar med en hög Spurs-spelare.

Harry Winks vet inte vad han ska göra och står och skriker av glädje mot publiken.

Några minuter senare så ska Mourinho stänga igen butiken en aning för City.

Dele ut, Ndombele in. Bergwijn ut, Lamela in.

Perfekt match och tidpunkt att göra ett sådant byte. Jag kan inte nog hylla Mourinho hur otroligt smakfullt just det bytet är i detta skede av matchen. Spurs har gjort 1-0 och har kontrollen medan City ännu försöker hitta någon form av stabil mark med en man mindre.

Då kommer Erik ”pitbullen” Lamela in och med sig har han en pansarvagn i Tanguy Ndombele.

Nä, inte avundsjuk på City-spelarna då. Lamela som kan reta gallfeber på en sten om han önskar.

Vad hände då? Jo, Son gör 2-0!

Klassiskt Son, kommer in från vänster, in i boxen, viker av, avlossar.

Pang, pang, klart och betalt, ordning och reda, löning på fredag och så vidare.

Det kändes viktigt att sydkoreanen fick göra mål här och nu i just denna match. Hans form och målsinne under lagets generellt dåliga form har varit lidande.

Mourinho ger sig inte.

Han byter ut Lucas och kastar in…

Eric Dier.

Jag skulle inte vilja spela 10 mot 11 i ett 0-2 underläge och veta att man har Erik Lamela, Tanguy Ndombele och Eric Dier framför sig.

Matchen slutar 2-0 till Spurs och ja, är det rättvist? Nä, absolut inte.

City skapar något farligt löpande och Spurs nyttjar sina få tillfällen makalöst bra.

Var det välbehövligt för Spurs? Absolut.

Denna seger kan ge ett helt nytt momentum till säsongen och chansen att säkra Champions League-placering.

Come on you Spurs!