Under söndagen är det dags igen för match. Efter 7 matcher på tre veckor (och då blev ändå Leyton inställd) så är det dags för den åttonde matchen innan lite välbehövd landslagsvila (ironi). Dock avslutar vi med en av de jävligaste matcherna, United Away.

Gör vi ett mindre bokslut över de matcher som spelats senaste veckorna så har vi fog för att både vara nyfikna på framtiden samtidigt som vi kan vara frustrerade över en del i spelet. Everton, första matchen, var en ren besvikelse och det kändes som det var en blandning mellan underskattning och försäsongslunk. Glädjeämnet är väl ändå matchen mot Southampton vad gäller utdelning eller första halvlek mot Newcastle. Straffen där är frustrerande men vi tappade faktiskt poäng tidigare i den matchen.

Vi har fog att vara nyfikna med nyförvärv som verkligen kan göra skillnad samt ett offensivt spel som visar en del potential under säsongen. Vi kan däremot vara skeptiska över defensiven (fastän vi inte släppt in för mycket mål) samt problematiken att vara spelfördelare i matcherna. Men som jag skrev efter Southamptonmatchen så kanske vi inte behöver vara det så länge vi flyger fram på offensiv planhalva.

Går vi tillbaka till den senaste matchen mot Maccabi Haifa så är det alltid roligt att göra sju mål. Men deras defensiv satte inte våra anfallare på stort prov och det ter sig lite märkligt att inte Mourinho litade mer på sina bänkspelare till denna match men det låg ju också ett gruppspel framför oss så jag kan förstå det. Men frågan är hur en Kane verkligen mår efter dessa matcher och sedan en United under söndagen. Tröttkörda ben syns inte förrän man verkligen behöver dem.

Det som oroar mig dock var de antal chanser Maccabi fick under matchen. Visst, många av dem var ofarliga och kanske har backlinjen mer koll än vad man tror (man vill ju gärna styra till sämre skottlägen) men utifrån ser det verkligen inte bra ut. Det är lojt i press/understöd och när inte linjerna faller symbiotiskt så blir det luckor i försvaret.

Jag tror att Mourinho ser detta men det är svårt att få in det när man inte har ett mittbackspar som verkligen litar på varandra.

Däremot tycker jag mig se en Lo Celso som trivs mer och mer i laget, en Moura som krigar för sin startplats under hösten och en Kane som är än mer involverad i spelet. Jag förstår att Mourinho vill försöka med en rak trea i mitten med delat ansvar men vi har inte den truppen just nu, men tyvärr heller inte för att balansera med två defensiva mittfältare. Det är om Sissoko har lust att gå in som städgumma när han är redo för spel men vi saknar fortfarande en Eriksen eller Dembele i laget. Så krass är verkligheten just nu.

Blickar vi mot matchen under söndagen så möter vi ett lag som har en viss medflyt just nu i sina matcher. Personligen tycker jag de har ett ännu sämre balanserat lag än Spurs just nu men på Old Trafford har de en tendens att få spelet att stämma. Här gäller det att ligga tight på defensiven och se till att farten skapar problem för deras något kantiga mittbackspar (gillar Victor NL förövrigt väldigt mycket). Kane kommer få se sig strida för varje centimeter och kanske kan det skapa ytor åt farten på kanterna.

Oavsett vad så kommer det en paus i spelschemat efter matchen och om Moruniho har några tjänster kvar i de olika förbunden så är det dags att plocka fram dem och be landslagen vila spelarna så mycket det går.

Framtiden är Liljevit

COYS

Johannes Glanz