Ibland räcker det med att bara försöka förklara en känsla. Ni vet den där känslan som något sätt genererar energi rakt igenom kroppen. Den där känslan likt ett rus skapar eufori. Den där Amsterdam-känslan. Jag pratar givetvis om kärleken. Kärleken till tröjan, klubben, färgen. Vi är Tottenham Hotspur och idag mår ingen bättre än oss.
kanske en Villa-supporter.
Innan matchen så var jag väldigt praktiskt i min text. Jag ville få ut mer av vissa saker i spelet samt att jag hade en stor nyfikenhet vad gäller klubbens riktning. Jag lyfte upp problemet med en rak linje i mitten där balansen inte alltid infinner sig. En dag som denna så spelar sådant ingen roll när vi åker ifrån Old Trafford, ut i världen på landslagsuppdrag och vet att vi precis krossat United med 1-6 och när vi landar i London igen har vi än bättre förutsättningar, det är i alla fall känslan.
Från start fick jag lite samma känsla som inför Champions Leaguefinalen mot Liverpool, allt kan verkligen hända. Liksom finalen fick den känslan ett abrupt slut direkt i början när Sanchez visar prov på sin klumpighet. United gör åter mål på straff (denna var dock helt korrekt) och uppförsbacken kändes total, i sju minuter till. Innan tio minuter passerat så leder Spurs med 1-2 och den där känslan uppenbarar sig igen.
Vi behöver inte gå igenom minut för minut i denna match för jag tror att alla som sett den minns den. Lamela framstod i början som en helt annan spelare. Han sprang rätt, gjorde rätt val och jag som är en av hans största kritiker tittade på honom med helt andra ögon. Sedan kom den gamla Lamela tillbaka. Efter utvisningen så föll han tillbaka i gamla spår med felpass, felbeslut och ett allt för stort risktagande i spelet. Det röda kortet på Martial var hårt dömt och jag tycker det kunde räckt med ett gult var men Lamelas överdrift gav oss en stor fördel i matchen. Dock tror jag inte det skulle gjort någon skillnad för Spurs var så mycket bättre på allt i denna match. Visst siffrorna skulle inte blivit lika stora men jag tror ändå att vi skulle vunnit med minst tre mål denna match, det är känslan. Om vi supportrar klagar på Spurs defensiv så har United ett än större problem för satan så svaga de var i del lagdelen.
Jag har i mina texter innan skrivit att det gör inget att vi är lite svagare i defensiven så länge vi lyckas vara framtunga på sådant sätt att målen görs. Just nu gör vi de målen som krävs för att mörka svagheten hos främst våra mittbackar, men risken finns att det kommer de matcherna där offensiven låser sig och då förlorar vi på ett misstag i backlinjen. Problematiken ligger dock i att balansera offensiven på ett sådant sätt att defensiven inte blir allt för dålig. Ett problem i problemet.
Ytterligare så behövde inte Ndombele, Högbjerg och Sissoko bevisa för mycket i deras defensiv denna match men om man kollar matchen igen och koncentrerar sig på bollvinster på offensiv planhalva så ser vi ett jobb av mittfältet som vi inte sett på länge. Det var bollvinster i mittplan där vi snabbt kunde döda en lagdel med ett brytpass och det bidrar till chanser och mål. Dock är frågan vad som händer om en sådan brytning misslyckas och motståndarna får en större yta bakom vårat mittfält, då gäller det att ha en balansspelare som läser sådana lägen och det har vi inte just nu. Men jag var ruskigt nöjd över att se så många spelbrytande aktioner av mittfältet och det bör bidra till att en Winks stannar på bänken. Dock blir det senare på bekostnad av en Lo Celso samt en Dele i form.
Nu blir Sessegnon utlånad till Tyskland och det blir en konkurrenssituation mindre i laget. Helt rätt val av klubben att låna ut honom för i mina ögon är han framtiden i klubben men behöver all speltid han kan få.
Gårdagen visade mycket vad gäller den ifrågasatta moralen i laget. Kane och Son visar att de är världsklasspelare och laget känns mer harmoniskt nu. Däremot visade inte matchen lagets högstanivå (vilket är positivt) men det kan bli en fara att vinna med så stora siffror och luta sig tillbaka mot det. Det är lite synd det är uppehåll direkt efter för laget skulle kunnat få en match till för att skapa ett annat fokus.
Detta är dock angenäma problem för Mourinho och känslan är att en Bale i form skapar en konkurrenssituation i laget som är nyttigt samt en bredd som behövs för att gå långt i Europas bakgård. För Spurs är det bara nu att sikta uppåt och framåt med kraften som ett 1-6 resultat ger oss. Det som vi supportrar kan glädjas åt är att känslan, kaxigheten och modet kommer sitta kvar i två veckor och det kan ingen ta ifrån oss.
Framtiden är Liljevit
COYS
Johannes Glanz
Lämna en kommentar