En lördagkväll med lite Spurs. Tufft motstånd. Men, hemmamatch. Om det nu ens betyder något i pandemins vardag.

Allt kan hända.

Vad hände? Ja, vad hände inte.

”Ordinarie” elva dyker upp förutom en ändring som chockade lite Bergwijn från start. Holländaren missade landslagsspel då landslagsläkararna ansåg att holländaren var skadad och borde vila. Brittisk media rapporterade först att holländaren var ”unfit” enligt Hollands landslag men dessa rapporter kom mer från en dålig översättning än något annat.

I övrigt: Lloris, Aurier, Alderweireld, Dier, Reguilion, Höjberg, Sissoko, Son, Ndombele, Bergwijn, Kane.

Frågan är då: Varför Bergwijn som inte riktigt kommit igång denna säsong? Vi gissar på att holländaren fått vila upp sig till skillnad från många i startelvan som kommer direkt från landslagsspel!

Innan vi ens hinner starta matchen så händer det: Spurs ställer om snabbt, Ndombele hittar Son i djupled och City-målvakten rusar ut för att göra sig stor men Son bryr sig inte och lägger den mellan benen på målvakten som kommer ut.

Knappt fem minuter spelat och Son, 1-0!

Sen är det Manchester City för hela slanten. City är överallt och till slut kommer 1-1.

Men, vad skådar reprisen? Är det en hands i nedtagningsmomentet i boxen av Gabriel Jesus innan han assisterar Laporte som gör 1-1?

Spurs-spelarna ser nästan lugna ut i sin överklagan mot domaren och rätt och riktigt, domaren springer och ser över. Granskar och håller med därefter, målet bortdöms. Fortsatt 1-0 till Spurs!

City styr spelet hela första halvlek nästan. Spurs lever på sina omställningar och hade en av dessa omställningar slutat i mål så hade en av dessa blivit årets mål för när Son, Bergwijn och Ndombele med Kane ställde om så var det magiskt. Tyvärr fick Bergwijn en tackling precis i skottögonblicket annars hade det varit säsongens mål med otroliga passningar.

Pausen kommer och varenda människa som hejar på Spurs pustar ut. Vilken belägring. Men, trots den intensiva pressen och det stora innehavet av bollen som City har så känns det aldrig riktigt, riktigt farligt?

Det är en konstig situation. Om Spurs bara håller i bollen bättre och inte tappar kontrollen så kan ju detta bli mer behagligt?

Men, vad vet jag? Mourinho och hela laget ger intrycket av att man vet man vad gör lustigt nog trots att City enstaka stunder har 70% av innehavet.

Andra halvlek kommer och bilden är snarlik som i första halvlek.

Sen kommer Lo Celso in och det tar 30 sekunder sen står han för matchens andra och sista mål. Det är Kane som ger assisten denna gång och det är även en omställning.

Super-sub Lo Celso. Ndombele som klev av för argentinaren.

City pressar på åter igen och ju mer tid som går, desto ivrigare blir Spurs defensiv och helhetsintryck.

Kane, Höjbjerg, Alderweireld samt även Dier gör en massiv insats. Kane framför allt, han är överallt och det är cyniskt, det är tilltänkt och det är sylvasst i allt han gör. Oavsett om det är offensiv eller defensiv.

Matchen slutar 2-0 och hjärtattacken är nära hela tiden.

Oavsett vad dock. Vilken jävla match.

Hela laget, krigar utan dess like och man verkar ha köpt hela matchplanen från planering till utförande och det har gett en 2-0 seger mot Pep Guardiolas Manchester City.

Alla gjorde verkligen en bra insats, från ytterbackarna Reguilion och Aurier till offensiven till övriga i defensiven och ja, alla verkligen.

Var det kul fotboll från Spurs? Nä, absolut inte. Men, vi höll nollan och gjorde två fina mål. Vi slog motståndarna och gjorde det bra.

Jag hittar inte ord riktigt att beskriva i hur tung denna seger känns.

Är detta nästa nivå för Spurs? Det känns inte omöjligt.