Med allt för många poäng ”förlorade” under vintern står sig fortfarande Spurs sig starkt i ligatabellen. Men det börjar bli tight och för att inte tappa mark gäller det att slå ett lag som endast skrapat ihop fem poäng denna säsong. Det ska väl inte vara så svårt, eller?
Ja det är något som har hänt i Spurs sedan vi toppade ligan. Jag tror delvis det är internt men också att de övriga lagen fått upp ångan i ligan. Sedan att Spurs haft ett spelschema som tärt på spelare är ingen hemlighet. Det interna har jag en känsla av att man börjar tveka på Mourinhos spelsätt. I början köpte spelarna taktiken rakt av när de såg att poängen började trilla in, men efter ett par matcher där man tappat poäng i slutet känns det som de har svårt att göra det defensiva jobbet i 90 minuter. Spelarna är inte de typerna som ska göra det heller. Vi är vana vid fart i detta Tottenham och när man bromsar sådana spelare kommer en reaktion.
Vi ska dock inte klaga för mycket med en cupfinal på bordet samt tätkänning i ligan. Att vinna den är inget som den stora massan kräver men att få vara med där uppe så länge som möjligt ser vi som realistiskt. Men kritiken över det defensiva spelet börjar bli högljudd. Den maskerades väl i början av säsongen med mycket mål framåt men senaste tiden har laget nästan blivit räddare för att förlora än att vilja vinna matcher.
Vad har vi framför oss, en söndag i Sheffield då? Det som är positivt är att matchen försköts en dag men att Fulhammatchen ramlade in lite olägligt kan sitta i benen. Vi har en Kane som fortsätter leverera men en backlinje som har förtvivlat svårt att hjälpa Lloris att hålla nollan. Ett Sheffield som gör en historiskt dålig säsong skrämmer mig lite. De har i princip samma material som förra säsongen och vi såg då vad de kunde göra. Någon gång kommer det börja släppa för dem med och jag hoppas att det inte är mot Tottenham det kommer.
För ska vi ha kvar tätkänningen så krävs det en vinst mot ligans sämsta lag. Vi får bara hoppas att vi inte gör 0-1 tidigt i matchen, då blir det nervöst.
Framtiden är Liljevit
COYS
Johannes Glanz
Lämna en kommentar