Säg vad ni vill om Mourinhos Spurs denna säsong men något de har lärt sig är hur man tar sig vidare från cuperna. När många andra storlag åker ut i fjärde rundan tar sig Spurs, bekvämt, vidare till femte omgången av den klassiska cupen. Frågan är, hur långt går vi?

Med en något reservbetonad startelva traskade Spurs ut på Wycombes hemmaplan. Det fanns ändå en viss tyngd i laget och frågan är om de trodde mer om sig själva i början? FA-cupen är den cupen där de mindre lagen får chansen att skrälla mot storlagen. Många storlag fastnar i fällan av underskattning och jag fick en känsla av att Spurs gick rakt in i den från början.

Wycombe fick rätt tidigt ett ledningsmål genom ett tafatt försvarsspel. Kanske var det den bästa väckarklockan de kunde fått för kvitteringsmålet satt ändå långt inne. Efter två bollar i ribban fick man en känsla av att det kunde vara just ”en sådan” match men övertaget som Spurs skaffade sig var lite för stort för att de skulle gå bet. När Bale petade in kvitteringen kunde man lite luta sig tillbaka och invänta vad som komma skall.

Det kom inte..

Andra halvlek startade och jag trodde att det skulle bli en kavalkad med chanser och mål ifrån Spurs sida. Men spelet hackade något fastän stort bollövertag och när man började kika kalender och undra var de skulle trycka in returmötet så lägger Winks en vänsterfot mot bortre stolpen och 1-2 var ett faktum.

Wycombe hade försvarats sig fantastiskt under hela matchen och visade bra karaktär men efter Winks mål så slappnade de av en smula och Ndombele kunde sätta upp en show i slutminuterna. 1-4 skrivs slutresultatet till och vi är vidare i cupen och närmar oss Wembley igen. Men att inte kunna döda matcherna tidigare mot svagare motstånd skrämmer en del och jag tror inte denna trupp gör samma misstag igen längre fram.

Mot Wembley!

Framtiden är liljevit

COYS

Johannes Glanz