Efter lördagens blytunga förlust så står dom på led, i en lång kö, dessa som vill skrika sig hesa med samma fras varje gång det inte går bra.

– Vad var det jag sa? Jag sa det förut. Jag sa det i veckan.

Jo, men bara för att du sa det så innebär det inte att du har patent, frisedel och copyright-rättigheter på att kunna se det alla kände var på gång men hoppades inte stämde.

För nu blev Spurs verklighet igen. Även om spelet inte varit klockrent mot varken City, Wolves eller Watford så blev det extra tydligt nu med lite rotationer i truppen att vi inte har någon kreativ harmoni i laget.

Lloris, Emerson, Dier, Tanganga och Reguilon, Winks, Höjbjerg, Skipp, Dele, Lucas, Kane.

Låt oss summera ner hela matchen egentligen ur Spurs synvinkel såhär: Spurs skapar ingenting offensivt.

Det finns inte ett anfall där jag känner genuint att det här är ett försök till anfall eller liknande.

Det är ett hårt, tråkigt men tydligt besked för hur det såg ut.

Det är i sidled och det är ofta Winks som får kritik för det men idag är det Höjbjerg, Skipp, Lucas, Dele med fler som, om dom inte passar bakåt eller i sidled så är det felpassning.

Första halvlek är bara glömma. Dier skadar sig tidigt i matchen också, ersätts av Rodon.

Andra halvlek kommer och Zaha och Tanganga ryker ihop. Gula kort för båda.

Fem minuter senare, Tanganga i duell med Zaha. Gult igen. Tanganga ut.

Nuno agerar, roterar ut Winks och in med Davies. Förstärk försvaret trots en man kort.

16 minuter senare får Palace straff, tydlig handboll på Davies.

1-0 till Palace.

Edouard kommer in för Palace.

Första touchen: 2-0.

Hans sista touch i matchen ger 3-0.

Spurs gör inget byte alls utöver Winks och Davies när kortet kom.

Det värsta är inte en blytung 3-0 förlust.

Det värsta är att vi är tillbaka helt på ruta ett där vi var med Pochs sista tid och likaså under Mourinho: Det spelas ingen fotboll, det går sakta och det är för försiktigt samt saknas identitet.

Bryt ihop och kom igen – Säsongen är lång och vi har varit med om värre.