Spurs vann ligan 1951 som nykomling.

När en familj i Scarborough, Yorkshire 1936 fick ett brev på posten om att deras näst yngste av åtta barn skulle få provspela för Tottenham Hotspur Football Club så förändrades livet för familjen drastiskt. Det förändrade också klubben på ett sätt som de höga herrarna i Spurs förmodligen inte hade väntat sig. Den 16-årige pojken hette Bill Nicholson och är nu den störste genom tiderna i Tottenham Hotspurs historia. Under hans ledarskap tog klubben hem inte mindre än åtta pokaler under en period på 16 år. Han verkade dessutom som konsult till ett antal managers och plockade hem fyra trofeer och som spelare var han med att vinna ligan 1951.

Efter att Tottenham vann FA-cupen 1921 så etablerade sig Spurs som ett division I-lag men de riktiga framgångarna uteblev. Laget åkte upp och ner i ligasystemet under 20- och 30-talen.

Säsongen 1949 skrev klubben kontrakt med sin gamle spelare Arthur Rowe som manager. Han hade spelat för klubben under 30-talet men fick lov att sluta på grund av skador.

Arthur Rowe införde en ny taktik i laget som gick under namnet Push and Run. Det gick ut på att passa sin medspelare, springa förbi sin försvarare och på så sätt skapa ytor för sig själv och sina medspelare. Spelet gick snabbt och bollen hölls på marken. Det var effektivt och dessutom underhållande att titta på. Push and Run anses vara en av föregångarna till den totalfotboll som holländarna skördade stora framgångar med på 70-talet. Det var här som Tottenham fick ett rykte som ett underhållande fotbollslag. Det underströks också av att man hade de högsta åskadarsiffrorna i England under flera säsonger på 50-talet.

När Rowe tog över så spelade Tottenham i andradivisionen. Med stjärnor som Ron Burgess, Ted Ditchburn, Len Duquemin, Sonny Walters och nämnde Bill Nicholson vann laget division II och gick sedan vidare för att som första lag någonsin vinna division I som nykomlingar. Till säsongen 1949/1950 så värvade klubben Alf Ramsey, sedermera engelsk förbundskapten under VM 1966. Laget dundrade genom division II och hade till och med råd att förlora 4 av sina 5 sista matcher den säsongen.

Då var det dags att spela division I-fotboll för första gången sedan 1935. Laget var stärkta av sina framgångar i andradivisionen och med sin taktik som motståndarna hade svårt att hitta ett motmedel till.
Push and Run-systemet skördade stora framgångar och bland annat så slog man Stoke City med 6-1, Portsmouth med 5-1 och Newcastle United med 7-0. Laget hade en period från 30 september 1950 till den 18 november samma år då de vann 7 raka matcher i ligan med målskillnaden 25-6. Säsongen slutade efter 42 matcher med 25 vinster och endast sju förluster.

Nu undrar du säkert hur det gick mot Arsenal det året. Jodå, en vinst och en oavgjord blev det. Vi slog dem hemma dagen före julafton med 1-0 och spelade 2-2 på Highbury tidigare under säsongen. Vi hade revansch att utkräva. Den senaste gången vi mötte dem i ligan, 1935, så blev det 0-6 i baken på hemmaplan.

I FA-cupen blev det respass redan i tredje rundan efter förlust mot Huddersfield. Huddersfield var på den tiden ett division I-lag så det var inte riktigt lika illa som det lät.

Laget gjorde en bra säsong året efter då man slutade på en andraplats i ligan. Det blev dock hårdare tider sedan men 1958 tog Bill Nicholson över chefsskapet och då kommer vi till den mest pokaltäta tiden i Spurs historia, 1960-talet. Men det får ni läsa mer om nästa gång.