Ytterligare en säsong är snart slut. The spurs way är ju lite att prata om ”nästa säsong” men för att veta framtiden bör vi veta historiken. Vi har i ett antal säsonger gått och letat efter vår identitet och med Conte så fick vi en medvind i känslan av att veta hur man vinner. Men nu står vi här i maj 2022 och inte riktigt kan greppa den känslan helt. Men mitt i allt så plockar vi fram en känsla som aldrig kommer försvinna. Det är derby, inget annat spelar ingen roll.

Eller, så gör det just det. Inför matchen står vi vid ett vägskäl på var denna klubb kommer ta vägen. Vinst och jag är övertygad om att vi kommer peta ner Woolwich ett snäpp och behålla Conte ytterligare ett år. Förlust och vi får fokusera på Europas bakgård nästa säsong och troligtvis med en ny tränare. Ytterligare en säsong med att fata efter vår identitet och ytterligare en sommar med ”Kane-gate”? Sen vilket av alternativen som är det bästa för klubben i långa loppet får framtiden utvisa.

Till matchen,

Dagar som dessa, en torsdag denna gång, så bryr jag mig inte om dåtid eller framtid utan endast fokuserar på nutid. Jag brukar skämtsamt säga att det inte spelar någon roll om vi kommer näst sist i ligan, bara woolwich kommer sist. Det är den känslomässiga sanningen som hela tiden ligger där. Vi ska vara bättre än dem, vi är bättre än dem. Inget annat spelar ingen roll dessa dagar.

Vi går ut denna match med en uppförsbacke som är stor, men med en känsla över att London är liljevitt. En dag som denna ska det inte vara svårt att visa känslor men med så mycket i bakgrunden som står på spel är det mer än bara en match. Det är vår ständiga jakt på identitet.

Vem vet, nästa säsong kanske vi står där, ett sargat gäng men med Poch tillbaka och Eriksen i truppen. Hur ställer vi oss till det, när vi kunde fått behålla Conte som kräver 4-5 nya spelare? Med Poch hade vi i alla fall en identitet men lyckades gå vilse i jakten på att balansera det med jakten på titlar. Ser vi tillbaka så vad har vi tjänat på att göra oss av med Poch?

Även om jag vill skriva om matchen som just ett derby går det inte att blunda för det som står på spel. Men i min ensamma värld så ser jag gärna tillbaka till våren om några månader med att ha besegrat skummen på hemmaplan. Inget annat SKA betyda något, utan det är dessa matcher som vi lever för. Klubben kommer leva vidare, i sin ständiga jakt på identitet, men för oss supportar är dessa matcher vågen för en lyckad eller misslyckad säsong. Vi får aldrig glömma oss själva i dagens fotboll då det är våra känslor som bygger fotbollen från grunden. Känslan över att bara bättre än dem.

Det är dags att plocka fram känslan i ovanstående bild, se till att försöka överleva en torsdag till 20.45.

Under torsdagen väljer vi vägen för framtiden men ser till att skapa känslan för nutiden. Inget annat ska vara viktigare. Inget annat är viktigare. Men ändå går det inte att blunda för att detta är mer än bara en match!

Framtiden är liljevit

COYS

Johannes Glanz