”Ohh what a night, we play fotball on a Wednesday night..” Nästa säsong får vi äntligen sjunga denna fina ramsa igen. Vem kunde tro i mörkaste november att vi skulle stå här i maj med en Champions League-plats? Det känns nästan som en dröm, men jag har nypt mig i armen flertalet gånger och resultatet är detsamma – Tottenham är äntligen tillbaka i fotbollens finrum!
Men låt oss ta en titt i backspegeln, det har varit en väldigt guppig resa med väldigt djupa dalar, men vackert höga toppar!
Låt mig börja med sommarfönstret.. Ingen ville bli vår manager, en efter en sa nej tack, till och med Fabrizio Romano sa till slut att han inte kommer rapportera aktuella Tottenham-managers längre pga ledningens velighet. Till slut utsågs ändå Nuno Esperito-Santo till Manager, men visst kändes det mer som ett skämt än att det skulle vara seriöst? Dessutom ovissheten om Kanes vara eller icke vara i Klubben. Det var verkligen en hemsk sommar! Men en ljusglimt fick vi – Cristian ”Cuti” Romero!
Men vilken flygande start vi fick i PL trots sommarens alla debacle! kommer ni ihåg hur det såg ut i PL efter tre matcher? Tottenham i topp, utan poängtapp, och Arsenal sist utan ett mål registrerat. Det var ganska härligt ändå. Dessutom en magisk vinst över Manchester City.
Efter de tre inledande matcherna började dock mardrömmen som pågick, ja egentligen, hela hösten och vintern. Tänker inte prata så mycket om det här, mer än att varenda match som spelades satt man med hjärtat i halsgropen. Det var ingen struktur, ingen spelidé och spelarna såg uttråkade ut. Depressionen efter Mourinho bara fortsatte. Dessutom visade Kane väldigt tydligt hur missnöjd han var och gjorde knappt ens en godkänd match på hela hösten.
Sedan kommer magplasket mot Manchester United hemma på Tottenhams fantastiska stadion. Det var någon som sa ”hur ska jag berätta för barnbarnen i framtiden att det egentligen var en vinst?” och jag kan bara hålla med! Tänkt att vi trots allt lyckades få Antonio Conte till Tottenham! Var det säsongens bästa värvning alla kategorier? Jag tror det. Glöm inte att vi låg på åttonde plats när Conte tog över och var långt från topp fyra platsen..
Sedan hände Corona. Kanske märkligt ändå att det inte hänt tidigare, men i detta fallet däckade halva laget och två matcher blev inställda. Tyvärr försvann även vårt hopp om fortsatt spel i Conference Leauge i och med WO i sista och avgörande matchen. Men det gjorde ändå att laget kunde fokusera på det som trots allt är viktigt – fjärde platsen i PL.
Efter Contes intåg händer ju något i laget, det har ju ingen missat. Även om resultaten i början var allt annat än bra så helt plötsligt springer spelarna på planen igen. Spelarna vill dessutom vara på plan och spela fotboll. Men stukat självförtroende ställer till det för oss i en hel del matcher.
Romero blir skadefri och Dier och Davies spelar försvarsspel som vi aldrig sett dom göra tidigare. Detta gör ju att även mittfältet helt plötsligt kan fokusera på annat än att hela tiden hjälpa backlinjen. Helt plötsligt spelar vi fotboll igen.
Sedan händer januari-fönstret. Ut med spelare som inte levererat, och kanske dessutom stått för rena divalater, och in med Bentancour och Kulusevski. Wow!! Vilket transferfönster av Tottenham! Dejan och Bentancour har levererat sedan dag ett! Helt fantastiskt att äntligen ha en svensk i laget igen! Vi var ju dessutom några lyckliga fans som deltog i THSS medlemsresa som fick träffa Dejan på plats i London efter Newcastle-matchen – häftigt!
Men låt oss inte glömma ändå att nämna varannan match serien vi hade i februari-mars. Vinst varannan match och förlust varannan. Så frustrerade! Men till slut lyckades vi bryta trenden.
I övrigt har ju våren bara blivit bättre och bättre och även om vi åker på någon förlust (det måste man räkna med i en serie som PL) så håller vi uppe humöret och spelglädjen och det har återigen blivit en fröjd att se Tottenham spela (även om såklart pulssänkande medel behövs inför varje match). Hela crescendot som jag tycker inleddes med NLD på hemmaplan och avslutades idag mot Norwich har ju varit magisk!
Nu har vi ännu en lång sommar framför oss – vilka stannar, vilka lämnar och vilka kommer till. Men jag måste säga att det känns så vansinnigt mycket bättre inför denna sommaren än inför förra sommaren.
Vi har ju även haft vårt THSS-tips! Tack alla som tagit sig tid att tippa, även om det varit en väldigt svårtippad säsong. Ett stort grattis till årets THSS-tipsvinnare som är Per-Erik Andersson! En hedrande andraplats går till Stefan Lantz Mattisson. Dessutom vinner Stefan Öqvist maj månads THSS-tips! Stort grattis till er alla! Vinnarmail kommer!
Låt mig få avsluta med Tottenhams bevingade slogan – To Dare is To Do, nästa år ser jag fram emot magi på planen!
Jenny Boström, THSS styrelse
Lämna en kommentar