När alla känslorna sätts i gungning… Läs Johan Sjöströms krönika.

Är det dags nu?

Det var länge sedan vi vann mot Arsenal, VÄLDIGT LÄNGE SEDAN! Senaste gången vi vann var sjunde november hemma på WHL, 1999! Sedan 1993 har vi ynkliga tre segrar mot de röda.

Nu är det åter dags för detta klassiska derby som får känslor att gunga över hela världen, men framför allt i mig själv.
Vår inledning av säsongen får ju inte motståndarna att rysa och med tanke på statistiken så är det väl förmodligen bara att lämna in direkt. Dock ska man ha i åtanke att vi inte förlorat hemma i ligan mot Arsenal sedan 13 november 2004, vem minns inte 4-5 matchen!

Vem ska spela?

Vad är det då som ska få oss att vinna den här gången? Spelet som vi hade mot Fulham i 75 minuter var mycket bra. Keane och Berbatovs samspel börjar komma igång och det behövs.
Mittfältet blir den verkliga kampen. Jenas, Hudds, Malbranque och Bale (som jag tror får chansen) kommer att få göra ett jättejobb om det här ska vara möjligt att vinna.
Bales insats mot Fulham var ju mycket bra men frågan är om han har det som krävs för att vinna en match som denna åt oss, jag ser fram mot det med tillförsikt. I alla fall lite tillförsikt.

Diskussionerna har gått varma på forumet angående vem av Hudds och Zoko som ska ta hand om den defensiva delen på mittfältet. Jag själv anser att Hudds måste få fortsatt förtroende. Han har mycket som jag gillar och han är en spelare att bygga på, jag hoppas att han får chansen igen. Det han behöver är mer fart i fötterna, det är som att det är lite latency i hans kropp som måste jobbas bort. Se själva framför er när Hudds smäller in ett skott från 28 meter, oh mother of god please make this true!

Arsenal då?

Hur bra är Arsenal i år då? Arsenal har ett spännande lag, som vanligt, och det är många av spelarna som kan skjuta oss i sank. Jag är mest orolig för att Whillem Defoe kopian Hleb och Fabregas ska vinna mittfältet och på så sätt få ett grymt tryck mot vårt än så länge väldigt darriga försvar. Van Persie är livsfarlig och nya Silva kan bli en otrevlig uppenbarelse.

I övrigt….nja jag orkar inte skriva mer om dem, vem bryr sig egentligen om dem?

Vad tror jag, kan vi vinna?

”We really need this victory” sa jag till min brittiske vän när vi mötte Fulham och det var 16 minuter kvar, sen gick det som det gick. Det är ju konstigt att man aldrig bara kan spela hem en match. Det ska alltid ramla in ett skitmål och sen kommer den där bendarren, ryckningarna i läppen och otrevliga svettningar. Känns som att det redan har börjat inför lördagen. Jag ska spela en golftävling på förmiddagen bara för att ha något annat att tänka på en stund. Som tur är åker frugan bort på lördag så blir det torsk slipper hon se mig. Blir det vinst blir däremot festen på kvällen desto roligare.

Kan vi då vinna? Ärligt talat så vill jag ju tro det. Jag tror att Berbatov kommer att vara på sånt där humör som får Kennet Andersson att säga ” jag är kär i honom”. Jag tror att Hudds och Jenas kommer att göra sina bästa matcher på år och dag och jag tror att Malbranque kommer att vara så målglad att hälften varit nog.

Ska man vara realist så hänger ju allt på hur långt ut Robinson måste spela. Vi måste se till att få ihop det där bak. Jag hoppas, tror, önskar, ber och knäböjer för att Dawson och Kaboul kan vara hela ända fram tills kl 1430 CEST på lördag. De två kan vara det som behövs för att få den stabilitet vi behöver där bak, väl understödda av mittfältet, Lee och Chimbonda såklart.
Vi har ju målskyttarna som behövs, vi har kämparna på mitten och vi har Englands nummer ett i målet. Ska inte det kunna få räcka till på lördag för att man för en gångs skull ska få stänga av tvn efter 94 minuter spelade på vår vackra hemmaarena utan att det har droppat in två långskott som touchat Dawsons eller Jenas ben. Kan inte Robo göra räddningarna som man får gåshud av och kan inte Keane återigen gå tillbaka till sina volter efter att skjutit bollen stenhårt i när bakom surbubban Lehman. Snälla Spurs, för min skull och alla mina vänner, på lördag kan ni väl ändå ”MAKE MY DAY”!

Stringfellow?

Längtar efter att möta några av er på Stringfellows på lördag och få sippa på guiness vid 1430 så att nerverna lugnas och bendarren åtminstone för ett par minuter kan bedarrar.

Snälla spurs en sista uppmaning, spela hellre tråkigt, fult och kallt och vinn med 1-0 istället för att spela frejdigt, glatt och varmt och torska med 5-4!

AV: Johan Sjöström – orolig, nervös, spänd, kantig, darrig och så nära en PMS det går att komma.