En kortare summering av september månad av Axel Roos.

Så var den då äntligen slut. Månaden som jag antar att alla spursfans runt om i världen så snabbt som möjligt vill glömma. Inte för att augusti var så mycket att hurra över, men september har nog faktiskt tagit priset som en av de sämsta och mest deprimerande spursmånaderna under senare år.

Det började ändå ganska okej i bortamatchen mot Fulham den förste september. Om det då inte varit för den där avslutningen som vi spursfans börjat vänja oss vid. Att tappa 3-1 till 3-3 mot Fulham är något som man kanske inte är förvånad över, men för ett lag som Tottenham Hotspur med siktet inställt på Champions League är det faktiskt inte okej. Att det sedan hände i slutminuten i form av ett konstmål gjorde väl kanske inte någon mer förvånad, men det är inte mindre smärtsamt för det.

Matchen efter den behöver vi nog inte orda så mycket om. Jag var nog inte den ende som fick min lördag förstörd, och vi kan helt enkelt nöja oss med att säga att vi i alla fall höll 1-0 mot laget som borde flytta tillbaka söder om Themsen i dryga timmen.

Efter denna besvikelse var det skönt att vi, trots kvaliteten på motståndet, kunde presterare en överlägsen seger i UEFA-cupen. Och efter en något deprimerande ensam pinne borta mot Bolton kunde vi i alla fall avsluta månaden med en övertygande 2-0-seger hemma mot Middlesbrough i Ligacupen.

Problemet med september månad har dock inte bara varit resultatmässiga. Det är också en månad då Martin Jol verkar ha gått från att generellt vara älskad till att generellt vara hatad. Det är en månad då klubbens styrelse har uppmärksammats genom att kontakta Sevillas tränare Ramos, Fabio Capello och Jose Mourinho bakom ryggen på Jol – och fått nobben av alla. Och det är en månad då klubben har gått från att vara högt ansedda i pressen till att ha blivit en klubb att skriva ner, en klubb att håna, en klubb att skratta åt.

Jag kan säga att jag är väldigt glad över att september är över. Och att det rimligtvis inte kan bli värre i oktober. Vi får hoppas att formen mot Boro håller i sig och att den första, lätta omgången i UEFA-cupen kan bli en katalysator för vår säsong, precis som den blev i fjol. Och vilket bättre tillfälle att visa att det är en ny månad och ett nytt Spurs än redan på måndagskvällen mot Aston Villa i den uppmärksammade 125-årsjubileumsmatchen. Det är dags nu. Dags att visa lite vilja, att visa vad vi går för, och det är dags att visa att Tottenham inte är ett lag som ska ligga på nedflyttningsplats i Premier League.