Ivan Cohen, Tottenhamfam sedan 1958, ger i detta inlägg sin syn på den situation som idag kännetecknar vårt kära Spurs.

Kära spurssupportrar runt om i världen.

För mig så var gårdagens insats något av "sista droppen". Tottenham idag har alldeles för mycket problem för att jag tyst och lugnt skall luta mig tillbaka och hoppas på att ledningen har tillräckligt med kunnande och karaktär för att kunna vända på steken. Vi närmar oss nu oktober månads slut: tre månader av en nio månaders lång säsong har påasserat och saker och ting förefaller gå från att vara dåligt till att bli än värre. Och, precis som det ryska ordspråket gör gällande, så ruttnar en fisk från huvudet och ner. Min uppfattning är att det nu är dags för Tottenham att byta manager och nedan skall jag förklarar varför.

I säsongens inledning så hade jag fullt förtroende för Martin Jol och hans mannar att minst återupprepa framgångarna från de två föregående säsongerna. Tväremot vad vissa andra Spurssupportrar anser, så var dock min uppfattning inför säsongen att de två femteplatserna kanske var något smickrande för oss, då vi troligen inte var fullt så starka som vi kanske trodde.Detta till trots så gav de relativa cupframgångarna förra säsongen och ankomsten av en del nya spelare mig ganska stort hopp. Nu skall man kanske inte säga att dessa förhoppningar rasade i samband med förlusten mot Sunderland, men en titt i backspegeln ger mig i varje fall känslan av att saker och ting inte stod rätt till ens då.

För mig så var den absolut viktigaste detaljen Paul Kemsley resda till Spanien, och framförallt den brist på sekretess som en sådan resa kräver. Även om jag har full förståelse för att klubbens styrelse alltid ser sig om efter bättre alternativ på alla poster så måste väl ändå diskretion vara ett nyckelord? Genom att helt öppet uppvakta en annan manager så tidigt på säsongen, så lyckades Kemsley med konststycket att fullständigt underminera Martin Jols position. Ävern om rapporter gör gällande att fler var närvarande så tror jag att Kemsley agerade självständigt och utan att hans agerande godkänts av övriga styrelsen, och detta är troligen den verkliga orsaken till att Kemslay lämnat klubben, även om jag absolut inte har några faktiska bevis för mitt påstående. Faktum kvarstår dock att ända sedan den stund då Kemsleys möte belv känt, så har Jols kroppsspråk varit det kroppspråk som bara en man utan passion och entusiasm kan utstråla. Det skulle helt klart varit bättre för Spurs om Jol, som en ren principsak, hade avgått men samtidigt så är det ju som så att principer knappast betalar några lån. I fotboll, mer än i någon annan industri, så är det alltför lätt att bristande passion smittar av sig nedåt i organisationen. Spurs är en fisk och förruttnelsen startade i huvudet (japp, det är du Kemsley). Martin Jol har blivit en man som inte längre har passionen för sitt uppdrag och han kan dessutom inte hantera sina uppgifter på bästa möjliga sätt. Förändringarnas tid är här även om jag inte kan ge några förslag på ersättare. Jag tror dock att vem som helst med något så när trovärdig kunskap och tonvis med entusiasm räcker tills vidare (om vi inte hittar rätt man direkt), fram till det att vi anställer rätt person till nästa säsong (Mourinho eller Klinsmann?).

Fram tils dess så behöver klubben verkligen få ordning på en del detaljer på plan:

1. Mittfältet fungerar inte överhuvudtaget. Defensivt är man dåliga och ger knappast försvaret någon hjälp att tala om. Man är kreativt svaga och ger inte anfallarna några bollar att jobba med. De mål vi gör beror till stor del på Keanes enskilda förmåga och den lysande Gareth Bale. Det här måste ordnas snarast: Mittfältet, oavsett vilka som spelar där, måste bli bättre på att skydda, förvalta och kreativt anfalla annars så bör de bytas ut under nästa transferfönster.

2. Försvaret är i spillror. Jol skyller ständigt på att försvaret släpper in lätta mål, men att han själv inbte kan få ordning på dessa brister på träningarna är pinsamt. Förrutnelsen startar från huvudet, Mr. Jol. Du har inte fått försvaret att agera som en enhet och du har inte heller lyckats få dem att förstå hur de skall agera som enskild försvarsspelare inom ditt taktiska mönster. De är dåligt organiserade och saknar passion. Att Michael Dawson har gått ifrån att vara en enastående försvarare förra säsong, till att endast vara pinsam denna säsong beror inte bara på Dawson själv.

3. Sluta upp med att rotera anfallarna då de knappast skapar en balans i laget. Spela med Keane och Berbatov tills det att en av dem blir skadad eller inte kan spela. Låt sedan Bent eller Defoe få chansen. Jag har svårt att förstå hur ett lag som sålde Mido och köpte Bent skall kunna bli sämre.

4. Slutligen; gör vad som helst för att få in passion och självförtroende i laget. Om nu Jol inte skall lämna skutan, så skicka honom på solsemester med fotbollsförbud, så att han kan komma tillbaka utvilad med entusiasm och fräscha idéer. jag kan ta hand om laget under tiden; jag må vara en amatör vars tränarlicens har gått ut, men jag har svårt att se hur jag skulle kunna göra mycket sämre ifrån mig.

Livet är kort. Alldeles för kort för att vi Spursfans skall behöva vara så miserabla och hängiga som vi är just nu. Under de senaste två veckorna så har Tottenham tagit en så där £60 från mitt konto för att jag skall få se matcherna mot Getafe och Blackpool. Om det krävs förluster i de matcherna för att något skall förändras i Spurs, så kanske det är värt att utstå den kortsiktiga smärtan. Om inget förändras mycket snart så kan vi mycket väl få möta lag som Blackpool oftare och mer regelbundet. OK, sett ur ett annat perspektiv så skall människor visst ha det jobbigare i Bagdad än de har de på White Hart Lane, men det är klen tröst för mig.

Ivan Cohen

Ivan Cohen är 53-år gammal och har följt Spurs och gått på matcher regelbundet sedan 1958. Han är professor inom Finans och Ekonomi på Richmond American International University of London.