En sammanfattning av november månad av Axel Roos.

Det börjar bli mörkt nu. Den där tiden när det är kolsvart när man åker till jobbet och iallafall mörkgrått när man åker från jobbet har kommit. Regnet (iaf här på västkusten) gör inte heller saken bättre.

Tur då att det faktiskt finns ljusglimtar. Och att det, för en gångs skull i år, är Tottenham som står för dom.

Jag menar verkligen inte att alla resultat och att alla matcher under Ramos första hela månad som tränare har varit lysande, men nog ser det lite ljusare ut nu än för en månad sedan.

Ramos första sex matcher i klubben (varav fem i november) har inneburit fyra vinster och två oavgjorda. Kanske inte mot det vassaste motståndet i världen, men jag är inte den som klagar över en förlustfri svit på sex matcher.

Sett till de enskilda resultaten är det kanske inte så många som sticker ut, även om 4-0 hemma mot Wigan kändes som en viktig segersiffra, både för försvaret och anfallet (och kanske en viss målvakt).

För, ärligt talat, försvaret har, trots få insläppta mål, fortfarande sett väldigt darrigt ut. Att släppa in två mål i en halvlek hemma mot Ålborg är inget jag vill se Tottenham göra, och det börjar bli dags för Ramos att visa hur viktigt han tycker det är att bygga sina lag utifrån ett stabilt och säkert försvar. Det känns som att en mittback måste köpas in i januari, för vågar man verkligen tro på att King någonsin kommer att spela igen?

Men nu skulle jag ju fokusera på ljuspunkter, och får väl då sammanfatta november såhär:

Vi är fortfarande obesegrade under Ramos. Vi har en mycket god möjlighet att ta oss vidare i UEFA-cupen. Vi borde ha vunnit borta mot West Ham (som inte är en lätt match). Laget verkar redan mer vältränat än under Jol. Och, sist men inte minst, såg ni vad som hände i Ålborgsmatchen efter Bents 3-2 mål? Berbatov log – och är inte det en stor jävla ljuspunkt, så vet jag inte vad som är det!