Måstematchen blev en mardrömsmatch. 2-3 hemma mot Birmingham. Birmingham! Och jag förstår fortfarande inte hur det kunde hända.

Ibland är det inte speciellt roligt att skriva ett matchreferat. Särskilt inte en kväll som denna, när allt jag vill göra är att dra i mig en flaska Whisky och sjukskriva mig i en vecka. Vi har precis förlorat mot Birmingham. På hemmaplan. På övertid. Det borde inte hända. Det ska inte hända. Och likförbannat gör det det. Varför?

För det började ändå så bra. Efter några trevande minuter tog Spurs över spelet – fullständigt. Birminghams försvar såg tillochmed virrigare ut än Tottenhams och gång på gång kom vi fram till chanser. Inom den första kvarten hade Berbatov hunnit med att skjuta rakt på målvakten och att nicka över, Lennon var pigg på sin högerkant och Bent hade försökt sig på flera kombinationer, varav en borde ha inneburit 1-0, men Keane sköt över efter fint väggspel med Bent.

Och så fortsatte det. Vi pressade högt, lät inte Birmingham komma till chanser, och skapade själva i alla fall hyggliga chanser, där det mest var avslutningarna eller sista passningarna som inte var bra nog.

Så fortsatte det till den 22 minuten. Då Kaboul ansågs ha rivit ner McSheffrey i straffområdet. Något tveksamt ansåg nog många, men straffen var ett faktum och McSheffrey slog själv in 1-0 till Birmingham, retfullt nära Robinsons ben.

Uppmuntrande nog så la vi oss inte ner efter det baklängesmålet, utan fortsatte att pressa framåt, med flera bra chanser. Närmast kom Bale med en riktigt fin frispark som bara hade Taylors fingerspetsar mellan sig och krysset. Närmare än så kom vi dock inte, och 0-1 i halvtid fick representera en av de mer frustrerande spurshalvlekar jag sett på länge. Vi spelade inte dåligt. Stora stunder dominerade vi fullständigt, och ändå gick vi till halvtidsvila med 0-1 hemma mot Birmingham.

Det enda som i slutänden blev värre var den andra halvleken – och det bara för att den började så bra. Ramos var inte sen med byten utan redan i halvtid fick Bent och Kaboul ge plats för Defoe och Huddlestone. Zokora gick ner på mittbacksplatsen, där han i mitt tycke skötte sig mycket bra. Det var också Zokora som genom en av sina patenterade löpningar (och för en gångs skull en bra passning) fick fram bollen till Berbatov som fälldes i straffområdet. 1-1 i straffar, och 1-1 i matchen efter ytterligare en bombsäker straff av Robbie Keane.

Robbie Keane, som bara tre minuter senare fick sätta 2-1 efter en fantastisk framspelning av Huddlestone. Nu kändes det faktiskt som att vi skulle vinna matchen. Särskilt när man såg att endast en(!) procent av spelet under den första kvarten av andra halvlek bara hade utspelat sig i närheten av Spurs straffområde. Att man aldrig lär sig. En minut senare var väl den procentsatsen uppe i två procent och matchen var kvitterad. En kombination av otur och taffligt försvarsspel gjorde att Jerome fick bollen några meter utanför Spurs straffområde. Ett välplacerat skott vid höger stolprot innebar 2-2.

Som om det inte räckte fick Robbie Keane i den 67 minuten rött kort för en tackling. Jag väljer härmed att enbart citera SKY-sports expertkommentator i frågan: "Absolutely and totally wrong!"

Efter utvisningen lyckades vi aldrig komma upp i samma fina spel som vi haft tidigare och när Bale några minuter efter kortet skadades kändes det som att hoppet släcktes än mer. För ärligt talat, hur mycket man än gillar Lee, så är det inte riktigt lika spännande när han får bollen halvvägs in på offensiv planhalva. Och bortsett från några halvtaskiga försök från Defoe kom vi aldrig riktigt nära ett segermål. Det gjorde dock Birmingham, som under matchens sista minuter träffade ribban och tvingade Robinson till en bra räddning. Sen fick Sebastian Larsson (som för övrigt spelade bra hela matchen) chansen. Och 91 minuten, skott från 25-30 meter. Är det någon som inte vet hur det slutar? Det enda som varierar i de situationerna är hur nära krysset skottet kommer att sitta. Och jag tror faktiskt inte att det går att komma närmare än Sebastian Larsson gjorde.

Det är bara att gratulera, för Birmingham och nye managern Alex McLeish var detta en stor bragdmatch.

Jag vill bara gråta.

Tottenham: (4-4-2) Robinson – Chimbonda, Kaboul (Huddlestone, 46), Dawson, Bale (Lee, 75) – Lennon, Zokora, Malbranque, Keane – Berbatov, Bent (Defoe, 46).

Ej använda avbytare: Cerny, Boateng.
Utvisning: Keane (68).

Birmingham: Taylor – Kelly, Ridgewell, Djourou, Schmitz (Parnaby, 63) – De Ridder (Forsell, 67), Larsson, Nafti, Muamba – McSheffrey (Kapo, 78), Jerome.

Ej använda avbytare: O'Connor, Doyle.
Varning: Schmitz.

Publik: 35 635

Huvuddomare: Phil Dowd.