På söndag smäller det. Säsongens andra North London derby. Denna gång är det vi som står som hemmalag, en faktor som åtminstone historiskt har en stor påverkan på utfallet.

Säsongen börjar närma sig sitt slut och mycket som står på spel i varje match. Spurs jagar Villa på fjärde platsen och Champions League spel nästkommande säsong. Arsenal i sin tur fightas med näbbar och klor för att behålla första platsen. Under torsdagen så knaprade City in 3 pinnar efter att klart besegrat Brighton på bortaplan med 0–4. I stunden skiljer det 1 poäng mellan ettan och tvåan men med City i kontroll över ödet med 1 match mindre spelad.

Ser man till skillnaden mellan Spurs och Arsenal så är avståndet innan match hela 17 poäng, med två matcher mindre för Spurs (Chelsea borta 2/5 och City hemma 14/5). Spelmässigt har Spurs under säsongen visat en fantastisk höjd, men tyvärr har man även visat på nästan lika låg lägsta nivå. Med Newcastle borta, Brighton borta och Chelsea hemma som riktiga bottennapp. Även om det känns jobbigt att erkänna så har våra motståndare visat en fantastisk stabilitet över hela säsongen. Man kan hoppas att Ange tittat på vad Unai Emry gjort, då han är den enda som lyckats nolla dom över två matcher (1–0 på Villa Park och 0–2 på Emirates). 

Finns det då något som gör att man som Tottenham supporter kan hoppas på en vinst under söndagens batalj? Ser man totalt på dom tio senast tävlingsmatcherna lagen emellan så är det en viss fördel till våra motståndare, 3 vinster till Spurs, 2 oavgjorda och 5 vinster för Arsenal. Ser man dock bara till dom tio senaste hemmamatcherna så är det en klar fördel till Spurs med 6 vinster, 2 oavgjorda och 2 förluster. Så att spela inför hemmapublik skall inte förringas. 

Utöver detta har våra motståndare haft en betydligt tuffare säsong med 48 spelade tävlingsmatcher mot Tottenhams 35 matcher. Dock måste dom göra något rätt då man för tillfället bara har Jurrien Timber skadad. Detta ger en förväntat startelva med Raya i mål, White till höger, Gabriel och Saliba i mitten och till vänster kan det bli vem som helst av Tomiyasu, Zintjenko och Kiwior. Tror dock på Zintjenko då han är den mest meriterade.

På tremannamittfältet är Odegaard och Rice givna. Dessa två har backats upp av flera olika under säsongen så som Havertz, Jorginho och Partey. Tror Havertz två mål senast mot Chelsea gör att han får fortsatt förtroende på topp varpå Jorginho blir den som tar sista mittfältsplatsen. På högerkanten blir det Saka och tillvänster står det mellan Trossard och Martinelli. Där Trossard visat bättre form på slutet och får starta. 

I Spurs så finns det flera frågetecken. Udogie är borta resten av säsongen efter operation. Forster, Sessegnon och Solomon är det knappt någon som minns men dom är fortsatt skadade. Richarlison har varit borta en tid men tar troligtvis plats på bänken igen. Slutligen så klev Porro av mot Newcastle med problem med ljumskarna. Han skall dock vara tillbaka i träning varpå utgår från att han får starta på söndag då han tillsammans med Udogie känns väldigt viktiga för Anges sätt att spela. Detta ger en ganska självklar startelva. Vicario i mål, Porro till höger, Romero och van de Ven i mitten. Hoppas verkligen Davis kommer in till vänster och inte Royal, känslan är att balansen skulle bli bättre med Davis. Så säger Davis. På mitten verkar Bissouma opetbar trots svag form. Bentancur går före Sarr som följd av lite mera fysisk. Framför dom är det självklart Maddison. På kanterna var det länge sedan vi såg Kulan från start, kan det vara på söndag det händer igen. Tror på Kulan och Werner med Brennan som supersub. Framåt finns bara Son. Med detta sagt kan jag dock tycka att dansken har förtjänat en start vi det här laget, dock troligt att han får nöja sig med ett inhopp.

Tillbaka till själva matchen så blir det troligtvis inte en tråkig 0–0 historia. Spurs sätt att spela samt det faktum att Arsenal gjort flest mål i ligan talar för mål åt båda hållen. Tidigare mötet denna säsong slutade med ett 2–2 resultat efter två skitmål från Arsenal och ett Spurs som kämpade sig tillbaka två gånger. 

COYS!

Gustaf Jonsson