Inför torsdagens Europa League-kvartsfinal finns det många frågor och förhoppningar. Detta är Spurs chans att rädda en annars usel säsong. Många vill nog även hävda att detta är Anges chans att rädda jobbet. Samtidigt pågår även protester mot klubbens ledning och att klubben inte längre är en klubb utan istället ses som ett företag. Kanske inte optimala förutsättningar men samtidigt kanske just denna kniven mot strupen känslor som behövs?

Inför senaste matchen mot Southampton i ligan samlades hundratals gulklädda supportrar för att protestera mot Enic och Levy. Missnöjet kommer från att man anser att klubben inte värderar det sportsliga lika högt som det affärsmässiga. Banderoller och slagord som “Time for change”, “Built a business, killed a football club” och kanske min personliga favorit “Can Beyonce play in defence” eller “Guns ’n’ Roses, stick them up front” kunde ses och höras. Detta är inget nytt missnöje men att det ökat efter säsongens dåliga resultat är det ingen tvekan om. Frågan är dock hur missnöjd man egentligen ska vara? Vi har en av världens modernaste träningsanläggningar och arena, en sund ekonomi och ett ganska ungt och talangfullt lag. Att säsongen mer eller mindre kantrat som följd av alla skador är svårt att klandra klubben för. Visst, man hade kanske önskat större investeringar i spelartruppen med välkända namn men det har vi väl aldrig varit kända för? Att Ange kanske inte är rätt man för jobbet låter jag vara osagt men han har ändå gett oss en stundtals roligare fotboll än tidigare år. Som sagt, utfallet i denna match och cup kommer att avgöra mycket för framtiden. 

Men till matchen då, vad vet man om Eintracht Frankfurt? De vann turneringen 2022 och kvar sedan dess är målvakterna Kevin Trapp och Jens Grahl. Den förstnämnda missar dock första matchen i London som följd av skada, vilket är ett stort avbräck för gästerna och den andre är inte ens andraval eller med i cup-truppen utan det förväntade är att unge Santos tar platsen mellan stolparna. I försvaret har man har tagit in danske Rasmus Kristensen på lån från Leeds och han är den mest givna startspelaren med 9 matcher i Europa League. Utöver honom Robin Koch som representerat det tyska landslaget så sent som i november mot Ungern och Belgiske landslagsbacken Arthur Theate. Trolig backlinje mot Spurs är Kristensen, Theate, Koch och Brown, med unge Brown tillbaka efter avstängning. 

På mittfältet återfinns den unge svensken Hugo Larsson som imponerat stort och nu ryktas till City i sommar. Det troliga är att han får en lite framskjuten roll på mitten med mera defensiva tunisiern Skhiri och brassen Tuta bakom sig. På kanterna lider man av skador på Ansgar Knauff och Elye Wahi som troligen hade varit första val, samt man tappade Marmoush ui januari till City. Således får nog evigt unge Götze starta på ena kanten och franska talangen Bahoya på andra. Framåt har man en annan ung fransos i Hugo Ekitike som inför säsongen köptes loss från PSG. En stor anfallare (1,90 cm) som blir något att bita i för Romero och van de Ven. Han  har under säsongen noterats för 3 mål i Europa League (lika med Hugo Larsson) och 13 i ligan.

3-1 senast mot Southampton kändes som ett måste mot ligans klart sämsta lag och PL historiens sämsta. Men det kändes inte helt hundra, en bra första följdes upp med en krampaktig andra och motståndarnas reduceringsmål i 90:e kändes onödigt och skapade en onödig oroskänsla. Tels straffmål i 96:e förskönade således slutresultatet till att se mera säkert ut än vad det kändes. Det är inte många delar i Spurs spel som imponerat i år, det är snarare enskilda spelare som man ändå kan vara nöjd med som Gray och Bergvall och kanske framförallt Spence som förvandlats till ett monster på kanten med sin styrka och snabbhet. Också han som ligger bakom 1-0 med att rycka sig förbi på kanten och servera Brennan. Vad är det då som inte funkar i Spurs spel? Bakåt går man ofta bort sig på den bortre ytan när backlinjen flyttar över för mycket. Pressen framåt har varit ihålig och mera individuell än som ett lag. Sedan ju längre tiden har gått så har självförtroendet dalat för att nu vara nästa obefintlig.

Med allt detta sagt så ser jag inte inte hur Ange ska våga rotera något utan det kommer bli bästa möjliga lag mot Frankfurt. Vicario i kassen, en backlinje med Porro, Romero, Van de Ven och Spence. Mittfält med Bentancur, Bergvall och Maddison. Framåt Brennan, Solanke och Son. Om detta är bästa möjliga laget kan man diskutera. Det som dock har förändrats i fotbollen är att man mer och mer ser lag utnyttja alla byten för att påverka matchen. Detta innebär att bara se till dom 11 som startar så bör man se till dom 16 som får speltid.

Slutligen, hur går det då? Ett bra resultat hemma kommer vara superviktigt och med allt som står på spel är förhoppningen att spelarna kan släppa det som varit och bara går in och kör. Säger 3-1 till Spurs efter mål av Romero, Son och Solanke!

COYS!

Gustaf Jonsson