Smekmånaden är över. Första förlusten på White Hart Lane för Harry Redknapp är ett faktum, och vi är fortfarande oroväckande nära nedflyttning.

Pienaars skott i början av andra halvlek styrdes in i Tottenhams mål via Corlukas ben. Det var det enda målet i matchen, och trots ordentlig press sista kvarten kunde ett disciplinerat Everton stå emot Tottenham. 0-1 och Redknapps första förlust på White Hart Lane. Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Det började trots allt ganska bra. Samma lag som slog Blackburn fick förtroendet, med undantag för att Zokora ersatt tåskadade Jenas. Nu var i och för sig Jenas usel mot Blackburn, så det kanske inte gjorde så mycket. Under den första kvarten kändes det som att vi styrde matchen, men på gammalt hederligt Tottenham-manér lyckades vi inte konvertera bollinnehav till vettiga chanser och det kändes inte riktigt som att vi var på gång att göra mål. Istället började vi släppa in Everton mer och mer i takt med att vi inte lyckades slå hål på deras stabila försvar.

Den första halvleken utveklades till en ganska avslagen historia där Everton spelade kyligt och fokuserade på försvarsspel och vi inte fick till några farligare chanser. Det kändes mer och mer som att matchen skulle sluta 0-0 eller avgöras på ett misstag eller slumpmål. Det skulle bli det andra.

I början av andra halvleken var vi inte alls med i matchen och Everton tog över taktpinnen ordentligt. På en frispark slog Everton snabbt fram bollen medan vi mest verkade gräla på domaren och Pienaar kunde via Corlukas ben sätta 1-0 bakom Gomes. Hade bollen inte gått på vår högerback tror jag inte att Gomes hade haft några problem med skottet och han gjorde faktiskt en fullt godkänd insats, till skillnad från många andra. Lennon försökte, men fick inte så mycket uträttat, och det övriga mittfältet var ungefär lika osynligt och innefektivt som anfallsspelarna.

Målet ledde till att Everton backade hem allt mer, och trots en ordentlig press på slutet lyckades vi aldrig få hål på dem. Jagielka och Yobo storspelade i deras mittförsvar och det kändes inte som att vi hade något att komma med som skulle kunna leda till mål. Och när det sista taktikdraget är att byta in Boateng så vet man att man är ute på hal is. Något var i alla fall tvunget att göras, men det räckte inte. När vi för en gångs skull lyckades överlista Evertonförsvararna var Howard där och räddade Pavlyuchenkos skott med en lysande enhandsräddning.

Desvärre är vi nu fortsatt oroväckande nära nedflyttning och det är tråkigt att 70-talet THSS:are fick uppleva en förlust på plats. Men, som sagt var, det är bara att bryta ihop och komma igen. Och snart är det dags igen. På onsdag väntar Watford i ligacupen, och vi kan bara hoppas på att dagens loja uppträdande berodde på fullt fokus på den kvartsfinalen.