Så lyckades man då med konststycket att gömma sig för omvärlden och sätta sig bänkade framför TV:n vid 23:00, och det känns skönt att så här i efterhand kunna konstatera att beslutet att välja bort hackiga streams och asiatiska kommentarer var korrekt. Sann konst skall avnjutas på en stor TV, med bra bild och med ett glas Whisky.

Vi kan väl börja med det negativa så får vi det ur världen. Vårt mittlås igår såg inte ut som världens stabilaste och man kunde med all oönskvärd tydlighet konstatera att Bassong och Corluka inte riktigt hade rollfördelningen klar. Det är ju inte så attans konstigt då de aldrig lirat mittbackslås tillsammans tidigare, det var en framtvingad lösning och den var OK, men inte mer.

Heruelho Gomes fick gå ut med en lårskada efter dryga 15 minuter och undersökningar idag avgör hur allvarligt skadad vår brasse är. Om det visar sig vara en långtidsskada lär Tottenham agera på marknaden, men jag är väldigt tveksam till rapporter som säger att David James är aktuell. Oavsett om Gomes är skadad så finns det inget vettigt i att ha tre målvakter av kalibern Gomes-James-Cudicini. Nej, jag tror mer på en stabil, men tillfällig lånelösning.

Hulls mål kom efter en frispark och plötsligt kände man igen försvaret från de senaste säsongerna. Frisparken var i och för sig klurig, men försvarsspelet var under all kritik, och så pass billiga mål får vi inte släppa in framöver.

Nå, det var det negativa. Om vi nu går över till det positiva så skulle det utan alltför stora bekymmer bli en essä som beskriver hur vacker fotboll kan vara. En bortamatch mot Premier League mot Hull borde rimligtvis kunna sorteras in i facket ”grismatcher” som vinns på kamp snarare än flärd och finess. Tottenham kombinerade alla tre på ett fullständigt magiskt sätt. Jag vågar sträcka mig så långt så att jag, med liljevita ögon, säger att det här var en laginsats som tangerar det absoluta bästa.

Visst kan man argumentera att motståndarna hette Hull och visst kan man peka på att vi försvarsmässigt så lite bleka ut emellanåt, men man skulle också kunna vända på argumentet och säga att trots att vi fick spela med ett mittbackspar som aldrig spelat tillsammans så såg vi aldrig riktigt hotade ut.

Redknapp valde att fortsätta med nästintill samma startelva som mot Liverpool. Den enda förändringen var den som Kings kroniska knä orsakade, och det innebar en plats i startelvan för Alan Hutton. Crouch och Pavluychenko fick fortsätta nöta bänk tillsammans med Bentley.

Spurs tog kommandot direkt i matchinledningen och med bra rörlighet, fint passningsspel och en härlig vilja visade man direkt vad fotboll handlar om. Efter bara sex minuter var Defoe nära att ge Spurs ledningen, men hans delikata chip gick en halvmeter över ribban. Fyra minuter senare skulle dock Defoe få glädjas. En fin pass från Huddlestone hittade Defoe inne i boxen. Defoe drog över bollen till höger fot, och la den iskallt bredvid Boaz Myhill i Hulls mål.
I fjortonde minuten var det dags igen. Ytterligare ett anfall där Spurs spelar forsade fram likt en vild vårflod över planen. Defoe löpte framåt på högerkanten, tittade upp och hittade Keane centralt som rullade bollen till Palacios som med ett distinkt avslut gjorde sitt första mål i Premier League.

I samband med målet fick också Gomes byta och en ouppvärmd Cudicini klev in i kassen. Spurs fortsatte att trycka på och såväl Defoe som Modric hade möjligheter att utöka ledningen. Hull var i detta skedet lika borta som en Arsenalfan på High Road. Cousin fick efter 22 minuter lämna planen för att Hull ville försöka hitta en väg tillbaka in i matchen. Cosuin gav inte tränaren Phil Brown någon särdeles varm omfamning, vilket man nog få ha viss förståelse för.

En av nyckeln till Spurs fina inledning låg i att Keane droppade in mellan mittfält och anfall och där fick fritt spelrum.

Nåväl, en av matchens plumpar i Spursprotokollet kom efter dryga 25 minuter då Hunts skruvade inlägg fick gå igenom hela spelarensembeln, studsa precis framför mål och in i Cudicinis kryss.

Målet förändrade matchbilden något, även om Spurs kändes fortsatt trygga i sitt passningsspel. Hull satte lite bättre press och Spurs spelare såg plötsligt lite mänskliga ut. Hull fick ett mål bortdömt efter att Hulls bäste för dagen, Caleb Folan, och Bassong haft en egen brottningsmatch som dömdes på poängt till Bassong. Kort därefter svepte ytterligare en Spursvåg in över Hull och Huttons pass snett innåt bakåt träffade kanske Gardner på armen, men straff blev det inte.

Precis innan halvlek avgjordes i praktiken matchen.Hutton hittade Keane centralt i banan, med en vacker chip fick Keane fram bollen till Defoe som bombade sönder målet, helt utan chans för Myhill. 3-1 till Tottenham vilket var mer än välförtjänt.

Andra halvlek inleddes sedan som den första började. Hull var totalt borta, medan Spurs spelade en stundtals bländande fotboll. Bollhållaren tycktes alltid ha 3-4 spelalternativ och antalet förlupna eller felslagna passningar var lätträknade. Hull försökte stjäla bollen, men ett bollskickligt Spurs rullade runt, avvktade, svängde än hit och än dit bara för att avsluta med ett skott på mål.

Hull rakade nu in stora vinster, dock var dessa vinster i form av gula kort då man hela tiden låg steget efter. Det skulle dock dröja till den 78:e minuten innan fyran kom. Keane hittade Lennon ute på högerkanten, Lennon löpte mot kortlinjen och slog ett perfekt inlägg till Keane som knoppade in sitt första mål för säsongen. Välförtjänt för irländaren som var på ett strålande spelhumör matchen igenom.

Spurs slängde sedan in såväl Bentley och Crouch, alltmedan en glödhet Defoe jagade sitt hattrick. Det skulle också komma, men inte förrän i matchens slutminut. Defoe, strax utanför boxen, hittar Lennon vid straffpunkten. Lennon tar emot och lägger upp bollen åt Defoe som löper in och bomar sönder målet igen. Så vackert, så hårt, så gött!

Visst skulle man kunna lägga en blöt filt över allt och säga att det var Hull som var dåliga, men ärligt talat så vore det fel. Det här var ett styrkebesked, det här var vacker fotboll, det här var förödande effektivt spel och Hull hade absolut ingen chans överhuvudtaget. Bring on West Ham!

Matchfakta

Tottenham (4-4-1-1): Gomes (Cudicini, 15) – Hutton, Corluka, Bassong, Assou-Ekotto – Lennon, Palacios, Huddlestone, Modric (Bentley, 85)-Keane (Crouch, 81) -Defoe

Ej använda avbytare: O'Hara, Pavluychenko, Chimbonda, Naughton

Hull (4-4-2): Myhill – Moyoukolo (Barmby, 46), Gardner, Turner, Dawson – Mendy, Boateng (Ghilas, 69), Olofinjana, Hunt- Cousin (Giovanni, 22), Folan

Ej använda avbytare: Duke, Kilbane, Zayate, Halmosi

Domare: Chris Foy (OK)

Spelarbetyg Spurs:
Gomes 6: Hade inte mycket att göra, stod för en märklig utboxning som blev orsaken till hans byte
Hutton 8: Stabil insats från skotten. Går in tufft i närkamperna och har en härlig fightervilja. Alltid villig att gå framåt.
Corluka 6: Led av att inte ha hittat rätt i rollfördelningen med Basson. Bättre ju längre matchen led.
Bassong 6: Bra, men led av att ej ha spelat med Charlie tidigare.
Assou-Ekotto 7: Väldigt hög lägstanivå, erbjud dock lite väl lite offensivt idag.
Lennon 8: Lite anonym inledningsvis, men livsfarlig när han får bollen, två assist och mycket spring i benen.
Palacios 8: Oerhört viktigt för Tottenham. Kanske vår viktigaste spelare då han håller ihop laget på ett föredömlig sätt. Gör andra spelare bättre.
Huddlestone 7: Något anonym idag, men en hel del fina passningar. Får den tid han behöver när han har Willy jämte sig.
Modric 8: Är överallt, söker boll, löper på yta, underbara passningar och ruskigt stark i kroppen.
Defoe 9: Hade fått en tia om han satt något till, men killen är ju fullständigt glödhet just nu. Underbara mål!
Keane 9: Tillbaka i gammalt gott slag, härliga vickningar, sköna finter och en underbar löpvilja.
Cudicini 7: Tung inledning, men känns väldigt lugn och stabil i övrigt.
Crouch 6: (inbytt) Bra, men hade inte så mycket tid på sig.
Bentley 6: (inbytt) Bra atthan fick komma in och känna sig för.