Att välja en manager för årtiondet som varit borde varit knepigt med tanke på att Tottenham haft inte färre än åtta managers under 00-talet. Dock sett till vad managern vi valt tillförde klubben och resultaten han skapade var valet solklart.
Martin "The Godfather" Jol
Tottenham Hotspur 2004 (5 Nov) – 2007 (25 Okt)
Matcher: 148;
Vinster: 67;
Oavgjorda: 38;
Förluster: 43;
Vinst %: 45,27;
Snittpoäng/match: 1,61.
Martin Jol värvades till Tottenham Hotspur av Frank Arnesen som då aldrig träffat holländaren, men som hade bra koll på Jol (rim ej medvetet) och hans manager kvaliteter. Redan 2001 och 2002 hade Jol fått utmärkelsen som 'Årets coach' när han ledde RKC Waawijk, detta i konkurrens med andra holländska tränare som Guus Hiddink m fl. som är kända för sina kvaliteter som tränare.
Innan Jol blev tränare hade han en lång och gedigen karriär som spelare bakom sig. Han började med spel i ADO Den Haag innan klubbar som Bayern München, FC Twente, West Bromwich, Coventry och sedan "hem" igen till ADO Den Haag.
Martin Jol var en tuff mittfältare, hårt tacklande och hårt arbetande. Egenskaper som såklart fungerar i vilken liga som helst, men framför allt i ett engelskt lag som West Bromwich. En egenskap i Martin Jol som vi med hjärtat på rätta stället kan uppskatta är att han fick ett erbjudande från Ar*enal, men tackade nej. Finaste utmärkelsen Jol fick som spelare var 1985 års "Dutch footballer of the year".
Han började sin tränarkarriär 1991 när han tog över tränarjobbet för 'sin' klubb ADO Den Haag. Framgångarna lät inte vänta på sig utan han lyckades föra upp klubben två divisioner på tre år. Självklart gav sådana resultat eko i de högre ligorna och det dröjde inte länge förrän han erbjuds jobb i Eredivisie (Hollands högsta liga). 1996 tog han över jobbet som manager för Roda JC och lyckades redan första året att föra klubben till sin första titel på 30 år när de vann Holländska cupen. RKC Waalwijk blev nästa klubbadress där han stannade till 2004. Klubben hade minsta budgeten av alla lagen i Eredivisie och med små medel lyckades han klara klubben kvar i högsta divisionen samt kommande säsong även föra klubben upp till en sjundeplats i ligan, på poäng delad fjärdeplats, men pga sämre målskillnad bara sjua till slut.
Efter de framgångarna var det inte bara holländarna som hade fått upp ögonen för Martin Jol utan klubbarna på andra sidan vattnet i Storbritannien började höra sig för om Jol. Manchester U pratade med honom om jobbet som assisterande tränare, men det blev i stället Tottenham Hotspur som drog längsta strået när de erbjöd honom jobbet som assisterande tränare under Jacques Santini 2004.
Det skulle dock inte dröja länge innan Jol blev huvudtränare efter det att Santini lämnat klubben redan efter 13 omgångar in i säsongen. Han slängde bort Santinis filosofi om försvarsfotboll och satsade framåt.
Här talar vi om en manager som förstått vad Tottenham står för. Tottenhams fd. spelare och lagkapten uttryckte sig: The great fallacy is that the game is first and last about winning. Its nothing of the kind. The game is about glory. Its about doing things in style, with a flourish, about going out beating the other lot, not waiting for them to die of boredom.
Det känns som om Jol greppat det till 100%. Redan i December under sin första säsong tilldelades Jol "Manager of the year" i Premier League efter det att Spurs vunnit fem matcher i rad och spelat attraktiv fotboll. Första säsongen slutade med en 9e placering och missat Europaspel efter ett oavgjort resultat i sista matchen mot Blackburn.
De två kommande säsongerna blev de två mest framgångsrika på lång tid för Tottenham. Säsongen 2005-06 ledde Jol laget framgångsrikt, utan att någon gång vara utanför topp sex i tabellen och vara cementerade på fjärdeplatsen länge och väl, men inte tillräckligt länge. I en av de jobbigaste stunderna i modern tid förlorade Tottenham fjärdeplatsen och Champions League spel i sista matchen. En magsjuka efter en gemensam middag kvällen innan sista matchen mot West Ham gjorde att laget inte presterade på topp och förlorade med 2-1 samtidigt som Ar*enal vann sin match och gick om i sista omgången. Dock hade Jol lyckats med att kvalificera Tottenham för spel i Europa för första gången sedan 1990. Tottenham släppte dessutom endast in 38 mål den säsongen, den lägsta noteringen sedan 1971.
Säsongen 2006-07 blev en bra säsong även den och Tottenham slutade precis som året innan på en femteplats. Dock var det en berg och dalbane säsong med en svag inledning och en makalös spurt på våren med endast en förlust de sista tolv matcherna och 26 av 36 möjliga poäng. Det räckte till en femteplats som kneps i sista omgången när Tottenham vann över Manchester City med 2-1 på White Hart Lane. Tottenham kvalificerade sig ånyo för UEFA Cup spel och Jol blev första managern sedan Keith Burkinshaw att lyckas med bedriften att kvalificera Tottenham för spel i Europa två säsonger i rad.
Förhoppningarna och även förväntningarna var höga på Tottenham inför säsongen 2007-08. Det var året Tottenham skulle utmana topp fyra på riktigt och laget hade satsat hårt med spelarköp under sommaren. Dock var det precis med de spelarköpen som problemen började. Det ryktades om att det inte var Jol som fick bestämma vilka spelare som köptes utan att det gick via Damien Comolli i stället. Jol ville t ex. köpa Martin Petrov till Spurs, men fick inte. Efter det att det föreslogs att Dimitar Berbatov skulle säljas sa Jol till media "-I'd rather die!"
Säsongen började riktigt uselt och Tottenham förlorade sina två inledande matcher och hade endast sju poäng efter elva matcher. UEFA Cupmatchen i slutet av Oktober mot Getafe med en 1-2 förlust visade sig vara droppen som gjorde att Jol fick lämna platsen som mangager för Tottenham Hotspur.
Undertecknad var på plats och information om att "något stort var på väg att hända" och senare under pågående match även informationen att Jol fått kicken. Under matchen stod vi upp och sjöng "Stand up if you love Martin Jol" och det var en bisarr känsla att han fått sparken under pågående match, utan sin vetskap som det visade sig senare. Jol underminerades mot slutet, fick inte köpa de spelarna han ville och klubben började leta efter ny manager redan innan han fått sparken. Levy med sällskap hade t ex. setts nere i Spanien långt innan det blev klart med Juande Ramos som ny manager.
Med Martin Jol som manager tog Tottenham sina bästa placeringar på länge och han etablerade laget som ett topplag. Grunden för en ny vinnarkultur lades och vem vet, utan Comollis inblandning hade Tottenham kanske haft ett mer balanserat lag och kanske kunnat utmana om ännu högre positioner. Jol lämnade klubben, men är inte glömd. The Godfather, som han kallades, vann dessutom fansens hjärta efter en dispyt med den arrogante fransmannen som leder ett rödvitt lag (se video nedan). Dessutom var det under Martin Jol som manager som Tottenham bröt en 16 år lång svit utan vinst mot Chelsea, när de vann med 2-1 på White Hart Lane 5 November 2006. Jol visade känslor och var vän med spelarna. Kommentarer från laget var att "det känns bra att vara i klubben och vi skrattar mycket", bara en sådan sak gör att man förstår att det inte bara är taktik och laguttagningar som är viktigt för att ett lag ska fungera. Jol kritiserades ofta för sin taktik att rotera spelare, men vad han än gjorde så fungerade det bevisligen.
Jag tyckte personligen att Jol behandlades illa under sin sista tid i Tottenham och hade verkligen förtjänat bättre behandling.
Idag är Martin Jol manager för Ajax efter en två år lång period i tyska Hamburg.
Hyllningsvideo till Martin Jol – "I love Martin Jol"
Tottenham Hotspur – Team of the decade
Robinson
Carr – King – Dawson – Taricco
Lennon – Carrick – Freund – Ginola
Keane – Defoe
Avbytare: Gomes, Lee, Woodgate, Anderton, Jenas, Berbatov, Sheringham
Manager: Martin Jol
Lämna en kommentar