En julhelg utan kaos på plan, kan ibland följas av kaos vid sidan av planen även för oss Spursanhägnare som bara klär oss i tröjan utan att lira.

Tja, morsan blev kass efter julhelgen och det var väl i och för sig ingen stor sensation. Kärringen mår hyfsat men blev hospitaliserad. Hon visar dock upp ett glöd som många fotbollsspelare ibland saknar.

Glöd förresten, det var ju ingen massiv TV-sändning från vår slakt av Peterborough, men Robbie Keanes glöd eller brist på sådan efter straffmålet verkar ha gått väldigt många förbi.

Att Keane blivit kritiserad under sin andra period påthe Lane är ingen underdrift. Själv tycker jag mig se en spelare helöt utan självförtroende som vill bevisa vad han duger till, men som i sin strävan att vinna tillbaka sina fans kör huvudet i marken och viftar med armarna i hopp om hjälp.

Efter Keanes straffmål, som i och för sig var oviktigt, var han helt befriad från känslor. Ansiktet avslöjade varken glädje eller sorg, inte ens lättnad fanns där. Jag har svårt att veta hur man skall tolka detta, men nog sjutton borde väl Robbie visa några känslor när han gör mål, nog borde han, som lagkapten, vissa för lagkamraterna att mål betyder något oavsett när de görs? Min enda rimliga tolkning är att Keane är uppgiven, att det inte spelar någon roll vad han gör.

Uppgivenheten kan vara riktad mot Redkna, ett finger åt Redknapp. Ett finger som säger att "Jag vet att detta mål inte betyder ett skit, du vill hellre spela med Crocuh och Defoe ändå". Ett sådant tankesä'tt från en lagkapten är grymt illavarslande och oprofessionellt. Det spelar ingen roll om du är lagkapten. Spelar du inte tillräckligt bra blir du med all rätt petad och då är det fan-i-min-lilla-låda upp till dig som person att göra allt för att återta din plats i laget. Keanes problem är väl att hans främsta konkurrent är Defoe och det är ingen spelare som Redknapp petar hur som helst. Han gjorde det mot Fulham, med ett anfallsspel som talade sitt eget språk.

Det kan också vara så att uppgivenheten är riktad från ett inre i kaos. Keane känner sig måhända övergiven av fansen, de fans som en gång älskade honom men som aldrig rktigt förlåtit honom. Samtidigt så har ju dock Keane gjort mål vid fler tillfällen under säsongen och låtit visa sin glädje. Kanske skall man inte tolka alltför mycket av situationen, men beteendet var märkligt och lite för utmärkande för att bara passera ner i minnesbalken under avklarade Spursmatcher.

Julhelgen förresten. Vid det här lagt brukar vår säsong vara över och vi börjar spekulera i om vi kan nå Europa League via Fair Play spel. Så ej i år. Man öppnar Aftonbladet och de kissar fortfarande i byxan av passion och glädje när de skriver om The Big Four och om hur Ar5ena1 och Manure sätter press på Chelshite i toppen. Låt dem skriva sin dynga så kan vi i tystnad jobba vidare, plocka poäng och slå världen med häpnad.