Detta var matchen då de liljevita hjältarna som säkrat klubbens första Champions League plats någonsin skulle hyllas och visa prov på sina bländade fotbollskunskaper. Jo tjena. Vad hände? Var nog en och annan Spurs-fan som satte ölen i halsen av det enastående ambitionslösa spel hemmalaget bjöd på.

Tottenham – Wigan, November 2009. När krutröken lagt sig visade tavlan 9-1 till Tottenham. En av de största ligavinsterna i klubbens historia. Samma resultattavla Augusti 2010; 0-1. Hur fan kunde det bli så här? Vi är ju en superdupermegajippewowklubb numera som lirar med de stora grabbarna i Champions League. Ja, det finns många teorier om hur detta kunde ske, och tyvärr är alla lika svidande i ögonen. Det är allmänt känt att de klubbar (i alla fall de brittiska) som spelar Champions League-fotboll mitt i veckan ofta får sina poängtapp i den nästföljande ligaomgången. Våra rödvita grannar förlorade t ex mot Hull hemma för något år sedan efter CL-spel, och denna gången var det Tottenhams tur att bita i det sura äpplet. Känslan av att tillhöra ett europeiskt topplag samtidigt som 9-1 från ifjol säkert satt kvar i bakhuvudet blev en kombination för Spurs, lika dödlig som arsenik nedblandat i läkarsprit.

Tottenham kom till spel i dagens match med en på pappret stark starelva. Cudicini mellan stolparna med mittbacksparet King-Dawson framför sig. Anmärkningsvärt är att King spelade två matcher på fyra dagar för första gången sen älven brann. Ett tecken på en ljusning i skadan? Knappast troligt, men likväl glädjande ändå. Till höger fick Corluka kliva åt sidan och Kaboul tog hans plats och Assou-Ekotto fick nytt förtroende till vänster. Mittfältet var samma som mot Young boys med Lennon- Huddlestone – Palacios – Bale och anfallet var samma även det i form av Crouch och Defoe. Ett starkt lag på pappret som utan problem skulle vinna med två tre bollar mot ett Wigan som skämt ut sig inledningsvis av säsongen. Felet var att även spelarna trodde det var klart redan innan domaren Phil Dowd satte pipan till munnen och blåste av matchen.

Wigan började matchen inspirerande och skapade mest chanser och hade större bollinnehav. Något inte många lag mäktat med att göra på White Hart Lane. En arena där vi fram tills idag varit obesgreade under hela 2010. Redan i de inledande minuterna hade Wigan ett sjungande ribbskott och det skulle inte förvåna mig om vakmästaren på WHL får gå ut och dämpa vibrationerna, för jag tror ribban gunger ännu. Tottenham spelade upp sig efter hand och Defoe hade två riktigt bra lägen i första halvlek. Första läget räddades av för dagen fenomenala Al Habsi och det andra läget smet strax utanför. 0-0 i halvtid kändes som ett bra resultat för Tottenham och vi hoppades nog alla på att Harry skulle ta fram den berömda hårtorken och blåsa varenda liljevit spelare till bortre Kazakstan.

Niko Kranjcar och Roman Pavlyuchenko byttes in direkt inför andra halvlek istället för Benoit Assou-Ekotto och Peter Crouch. Pavlyuchenko bytte av Crouch på topp rakt av medan Bale gick ner som vänsterback och Kranjcar tog plats som vänsterytter. Jag vet inte om bytena i sig gav något resultat, men det kändes ändå som Spurs fick allt mer boll under andra halvlek och Wigan parkerade den berömda bussen. Alla spelare på egen planhalva och de flesta (inklusive jag) trodde nog att Tottenham förr eller senare skulle få ledningsmålet om de fortsätta med sin tålmodiga press. Vad fel vi fick. Det var som att få en blöt björkkvist rakt i nyllet. SPLASH sa det när Hugo Rodallega ur egentligen ingenting kom i skottläge på vår vänsterkant. Bollen smet förbi nävarna på Cudicini och 0-1 var ett faktum. Cudicini får ta på sig det målet. Den bollen ska inte få gå in där. 101 gånger av 100 ska en bra målvakt hålla den.

Då kallduschen var ett faktum var det 10 minuter kvar av matchen och Tottenham flyttade upp allt och lite till i offensivt straffområde och började spela långbollar alá Colchester. Domaren Phil Dowd ville absolut utmärka sig i matchen på något sätt så han valde att blåsa Wigan-frispark när bollen solklart tar på Alcaraz arm. Istället för en straff för hemmalaget går försvarande Wigan vinnande ur situationen med en frispark. Starkt jobbat Phil. Du ska fan inte få något julkort av mig i år i alla fall.

I matchens sista minut kom så det gyllende läget för en kvittering. Kaboul kommer upp högst på en svepande frispark och kommer högre än både back och målvakt, men lyckas på något vänster missa hela målet. Inget julkort för dig heller Younes! När se Dowd efter 5 tillägssminuter blåste av matchen hade Wigan inkasserat den första trepoängaren på bortaplan sen Januari månad, och vi vår första hemmaförlust under hela 2010. Senaste två förlusterna på WHL är Wigan och Wolverhampton. Det säger en del. Vi har tyvärr fortfarande fruktansvärt svårt mot motståndare som vi SKA slå. Hade vi bjudit på hälften så bra insats som mot Manchester City i premiären hade det blivtit 4-0 idag.

Det är bara bryta ihop och komma igen. Säsongen är lång och trots att det känns tungt nu är jag ganska övertygad om att Tottenham kommer vara med i toppen när säsongen ska summeras. Detta är så typiskt Spurs……

Resultat:Tottenham – Wigan 0 – 1
Målskytt: Rodallega 80’

Startelva Tottenham:

Cudicini, Kaboul, King, Dawson, Assou Ekotto (45), Lennon (73), Huddlestone, Palacios, Bale, Crouch (45), Defoe

Avbytare: Alnwick, Bassong, Giovani (73), Kranjcar (45), Jenas, Keane, Pavlyuchenko (45)

Domare: Phil Dowd

Spelarbetyg Tottenham:

Jag är ledsen, men jag tycker inte det är värt att ge några specifika spelarbetyg i matchen. Det var inte direkt någon som utmärkte sig åt något håll. Kollektivt sett var vi rent ut sagt usla. Vi kan väl säga att kollektivet drar ett snittbetyg på 2,65 eller nått.