Tottenham vinner matchen med 0-1 och jag har lite dåligt samvete för egentligen är inte det här en vinst för Spurs lika mycket som det är en förlust för Sunderland. Hemmalaget var nämligen det bästa laget matchen genom.

Främst märktes det i första halvlek då ett räddhågset försvar spelade bort bollar och försökte hinna ikapp när Jermain Defoe sprang i djupled. Framåt skapades i stort sett ingenting. Taktiken såg ut att vara att spela långt på Kane, hoppas att han kan dribbla bort en 5-6 gubbar och sedan göra mål. Han fastnade allt som oftast på den för dagen briljanta Younes Kaboul. De tre offensiva mittfältarna (Chadli, Alli, Son) bakom Kane joggade i sidled fram och tillbaka utanför offensivt straffområde utan att egentligen skapa någonting vettigt. I mitten blandar och ger Mason medan Dier sätter stopp på flertalet farliga kontringar. För det är kontringar Sunderland siktar in sig på inledningsvis, innan de märker att det finns möjligheter att ta över matchen och istället blir bollförande. När domaren blåser av första halvlek står det 0-0, men jag hade inte tyckt det var orättvist om Sunderland ledde med tre mål.

Efter halvtid jämnar matchen ut sig något, mest för att Sunderland drar ner på tempot. Tottenham kommer till några lägen men blir stillastående, närmast chockade, när de får bollen offensivt och tendenser till målchanser blir till ingenting. I den 62:a minuten byter Townsend av debuterande Son. Andros Townsend är knappast känd för att vara en spelare man kastar in för att ändra en matchbild, men det är precis vad som händer. Sunderlands försvar som hela matchen enkelt avvärjt Tottenhams anfallsförsök blir plötsligt tvingade att följa med när en motståndare faktiskt utmanar och tar sig framåt. Under en del av matchen är Townsend vårt enda offensiva hot. Fem minuter senare byts även Alli ut, trots att det egentligen skulle varit Chadli, till förmån för Lamela. Sunderland återgår till att spela kontringsspel och istället för att gå för segern gör man tre defensiva byten. Det skulle bli vår lycka.

I matchminut 82, minuten efter Sunderlands sista byte, kommer Tottenhams enda prestation i matchen som är värt att nämna. Mason tröttnar på att ingen annan springer så han gör det själv. Han passar bollen till Lamela som passar tillbaka till Mason som i sin tur spelar bollen på en felvänd Kane. Kane spelar direkt bakåt på en Lamela som visar att han innerst inne besitter ett fint fotbollskunnande, i exakt rätt tid skickar han en exakt rätt djupledspassning på en fortfarande djupledsspringande Mason som kyligt chippar bollen över en liggande Pantillimon in i mål.

Klapp, klapp, klapp, klapp, klapp, smack! En sju sekunder lång sekvens som plötsligt gör det värt att titta på 97 minuter sidledspassningar.  Ett underbart vackert fotbollsmål där Tottenham sågar sig genom Sunderlands försvar. Svårt att försvara sig mot och precis som vi ska spela. Fart i passningar och rörelse. Tyvärr händer det bara en gång denna match.

Ryan Mason kolliderar med målvakten i samband med målet och tvingas utgå skadad. Caroll kommer in i stället. Efter målet är matchen tillbaka där den var innan. Rodwell prickar ribban och Sunderland forcerar mot slutet. Fem minuter tilläggstid känns som 15 men när Craig Dawson blåser av har vi tagit säsongens första vinst.

Jag frågar mig själv vad jag är mest nöjd med. Vinsten idag eller krysset mot Everton. Det är en inte helt enkel fråga att besvara. Mot Everton gör vi en riktigt bra match men inga mål. Idag gör vi en riktig skitmatch men vinner. Jag är såklart glad över vinsten, men annars finns inte mycket att vara nöjd över. Vi är oerhört lättlästa idag. Oinspirerade. Dåliga.

Det var trots allt kul att se Sonny debutera. Han gjorde det varken bra eller dåligt, utan som de flesta andra i Spurs idag. Vi har inget lag som kan producera en ok insats och räkna med att det går vägen. Vi måste ha en eller ett par spelare som spelar på topp. Vi måste ha ett antal klassprestationer som lag varje match. Vi måste ha spelare som Eriksen. Jädrar vad vi saknade Eriksen idag.

Idag hade vi en klassprestation och det gick vägen. I övrigt var vi rent ut sagt mediokra. Försvarslinjen inklusive Lloris såg exceptionellt obekväma ut. Anfallsmässigt stångade sig Kane både yr och blodig mot Sunderlands näst intill felfria försvar. Anfallskvartetten i stort såg slö och idéfattig ut fram till att Townsend kom in. Det enda som fungerade ordentligt idag var tvåmannamittfältet. Kanske inte som lagdel men som individer. Mason hade rollen som spelfördelare, vilket är svårt utan spelare att passa. Dier var mer tillbakadragen och erbjöd extra stöd åt nervösa backar. Dier gör det så bra att jag utser honom till matchens Spursspelare. Priset till matchens spelare går däremot till Younes Kaboul som just idag hade platsat i vilket lag som helst.

 

Spelarbetyg:

Lloris 5 – Sprider inget lugn idag

Davies 4 – Såg obekväm ut defensivt, lyckas komma med lite i anfallsspelet.

Vertonghen 5 – Är inte den försvarsgeneral han kan vara.

Alderweireld 5 – Såg osäker ut och spelar bort mycket bollar.

Walker 4 – Hade stundtals stora svårigheter på sin kant.

Dier 8 – I stort sett felfri. Spelar med stor pondus.

Mason 7 – Får sjuan i och med målet.

Chadli 4 – Spelar helt utan inspiration idag. Borde gjort mål.

Alli 5 – Lyckas inte överlista backarna idag.

Son 5 – Tendenser till fint fotbollskunnande finns där. Aldrig lätt att debutera.

Kane 3 – Inte många rätt idag. Vill för mycket.

Inhoppare:

Townsend 6 – Erbjuder en helt annan dimension när han kommer in.

Lamela 6 – Inte med mycket i spelet, men assisten väger tungt.

Caroll – Spelade inte tillräckligt länge för att betygsättas.

 

Vi åkte upp till Stadium of Light och berövade Sunderland på poäng och det är inte heller så att ett oavgjort resultat skulle vara rättvist. All logik säger nämligen att Sunderland skulle vunnit idag. Statistiken säger att dagens match var ganska jämn, men det var den inte. Vi blev stundtals utspelade av ett lag med långt mycket mer inspirerat och genomtänkt spel än vi visade. En sju sekunder lång sekvens av redig klassfotboll avgjorde den här matchen. Med det sagt är det här en alldeles, alldeles underbar vinst.

/Niclas Mahlm